host=www.tidningenkomut.se

Komut-bloggen

Kom Ut läggs på is

Kom Ut tar efter nummer 2/2013 ett utgivningsuppehåll som varar resten av året. Om och på vilket sätt tidningen återuppstår efter det är ännu oklart. Anledningen till uppehållet är RFSL:s ...

Svar på Interfems öppna brev

Med anledning av händelser vid RFSL Stockholms årsmöte publicerade Kom Ut  ett öppet brev från Interfem, adresserat till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse.  Nedan publiceras ...

Öppet brev till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse

Med anledning av händelserna vid RFSL Stockholms årsmöte har vi skickat ett öppet brev adresserad till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse samt till RFSL:s tidning Kom Ut. Vi h ...

Gifta – men snart skilda åt

    ...

Sverige utvisar Karim till Uganda

vid ett återvändande". När Karim fick det andra avslaget ville han inte leva längre. Men vänner fick honom på andra tankar och han blev i stället inlagd på sjukhus, där läkaren konstatera ...
  • Toppmeny

    • Prenumerera
    • Kontakt
    • Om kom ut!
    • Taltidning
    • Blogg
    • Annons


  • arkiv

    Kom Ut läggs på is

    av Redaktionen , 2013-06-18

    Läs mer om Anna Grodzka genom att klicka på bilden.

    Läs mer om Anna Grodzka genom att klicka på bilden.

    Kom Ut tar efter nummer 2/2013 ett utgivningsuppehåll som varar resten av året. Om och på vilket sätt tidningen återuppstår efter det är ännu oklart. Anledningen till uppehållet är RFSL:s nedskurna organisationsbidrag.

    Efter att i flera år ha fått minskade organisationsbidrag, väljer nu RFSL att låta medlemstidningen Kom Ut göra ett uppehåll i utgivningen under resten av året. Organisationsstödet är de enda pengar RFSL har som kan användas fritt, bland annat till att bedriva politiskt påverkansarbete, arbeta med föreningsdemokrati, medfinansiera andra projekt och ge ut den egna tidningen. I och med 2013 års nedskärningar har styrelsen tvingats besluta att pausa Kom Uts utgivning.

    Nivåerna för organisationsbidragen för hbt-organisationer har legat stilla sedan 2005. Allt fler organisationer är med och delar på kakan. Bland dessa organisationer finns bland annat de politiska partiernas hbt-organisationer.

    - Sedan 2009 har RFSL:s organisationsbidrag sjunkit från 6,1 miljoner till 3,5 miljoner kronor. Bidragssystemet tar inte hänsyn till omfattningen eller bredden i verksamheten vilket gör att RFSL med sin breda verksamhet missgynnas. Under samma tidsperiod har vårt medlemsantal ökat med 47 procent och det har också startats flera nya avdelningar runtom i landet, säger Ulrika Westerlund, RFSL:s förbundsordförande.

    - Vi har framfört våra synpunkter på det nuvarande systemet för bidragsfördelningen för den ansvariga myndigheten och departementet. Vi hoppas att vi snart kan se en annan utveckling så att den kompetens som byggts upp inom RFSL som organisation tas till vara, avslutar Ulrika Westerlund.

    Tidningens chefredaktörer kommenterar beslutet:

    - Vi tycker det är tråkigt att tidningen inte kommer ut som vanligt under 2013, men hoppas att komma tillbaka nästa år. Till dess finns allt material från 2010 och framåt samlat på webben tidningenkomut.se.

    Chefredaktörerna fortsätter:

    - Vi är stolta över vår kvalitativa utlandsbevakning som vi är ensamma om i landet. Under tiden tidningen vilar, finns tyvärr inte samma möjlighet att ta del av de initierade, färgrika skildringar som våra skribenter och fotografer bjuder på från alla kontinenter, säger chefredaktörerna.

    Kom Ut är RFSL:s medlemstidning, som funnits sedan 1981. 2008 gjordes tidningen om till magasin och gick från månads- till kvartalsutgivning. 2013 kommer 2 av 4 nummer ut som planerat. Nummer 2 kommer ut den 20 juni och har temat aktivism. Tidningen är den enda icke-kommersiella hbtq-tidningen i landet, med regelbunden utgivning.

    Chefredaktörer för Kom Ut är Mathilda Piehl, Malin Nord och Karin Lenke.

     

    Läs intervjun med Buck Angel här.

    Läs mer om det svenska asyllotteriet och om Shazia här.

     

    Läs interjun med Thomas Beatie här.


    Svar på Interfems öppna brev

    av Redaktionen , 2013-05-16

    Med anledning av händelser vid RFSL Stockholms årsmöte publicerade Kom Ut  ett öppet brev från Interfem, adresserat till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse.  Nedan publiceras styrelsernas svar.

    Den femte april fick vi i RFSL Stockholms styrelse och RFSLs förbundsstyrelse ett öppet brev av styrelsen i Interfem med anledning av RFSL Stockholms årsmöte den 16 mars 2013. Brevet adresserar vikten av diskussion kring och fortsatt arbete med frågor om etnicitet, rasifiering och maktstrukturer inom vår organisation. Dessa frågor är av högsta relevans och vi välkomnar det engagemang och den drivkraft som brevet representerar.

    Vi kan konstatera att valberedningens arbete inför årsmötet var bristfälligt i fråga om intervjuförfarande och representation i förslaget av styrelse. Nu i efterhand ser vi att ett snabbt agerande, då det blev uppenbart att ett extensivt avhopp skett inom valberedningen, kunde ha förebyggt utfallet, men att rutiner för detta saknas.

    En valberedning riskerar såklart alltid att göra ett bristfälligt jobb. I den organisationsstruktur som RFSL har kan sådana missar motverkas på årsmötet där medlemmarna har möjlighet att nominera andra kandidater. Det var precis vad en del av RFSL Stockholms medlemmar försökte göra och möttes då av motstånd i olika form, som ytterst bland annat var ett uttryck för den strukturella rasism som finns också inom RFSL, precis som i resten av samhället. Att det också kan finnas andra förklaringar till händelserna på mötet gör inte den uppkomna totala situationen mindre allvarlig.

    RFSL Stockholms styrelse identifierade redan innan årsmötet brister och kommer under årets lopp att stötta sittande valberedning och granska valberedningens arbetsordning med avseende på operativa instruktioner och rutiner vid avhopp i valberedningen för att säkerställa ett arbete som motsvarar föreningens ambitioner. Vi kommer även att utveckla riktlinjer för valberedningens arbete för att verka för att ett större antal personer från i RFSL-sammanhang mindre privilegierade grupper väljs till förtroendeuppdrag. Den som föreslås väljas till mötesordförande bör också vara rustad att till exempel kunna hantera härskartekniker och utjämna maktobalans och dessutom vara välinformerad om potentiella situationer som kan uppstå på årsmötet.

    Vi, liksom Interfem, har identifierat ett antal områden som vi som organisation behöver fortsätta att arbeta med. Ett av dessa områden avser representation av mindre priviligierade grupper, som utöver valet av styrelser även bör gälla valberedningar, personalgrupper, medlemsgrupper och medlemmar. Det gäller även vilka målgrupper som vår stödverksamhet och övriga verksamhet riktar sig till och når. Vi vet att vi redan idag når en större bredd i vår målgrupp med vissa verksamheter än med andra, och kommer fortsätta att följa upp hur vi kan bli bättre. Detta kräver goda riktlinjer för rekrytering och uppföljning, områden som bearbetas i och med verkställandet av den antirasistiska handlingsplan som RFSL Stockholm sedan slutet av förra året har arbetat med. RFSL:s förbundsstyrelse kommer också att jobba med att uppdatera vår antirasistiska handlingsplan från 2010. Vi inser att handlingsplaner inte i sig är tillräckliga för att skapa rättvisa och att det antirasistiska arbetet sträcker sig långt utöver frågan om representation. Vi planerar därför att även satsa på fortsatta utbildningar inom antirasism. Detta för att tillsammans med personal, medlemmar och intresserade samarbetsorganisationer ta fram konkreta åtgärder och förslag på hur RFSL ska bli en mer rättvis organisation.

    RFSL Stockholm och RFSL ser mycket positivt på Interfems engagemang och modet att utmana den strukturella rasism som finns i samhället och därmed även inom RFSL. Vi anser att det är av yttersta vikt att vi vågar vara självkritiska och reflektera kring vilka strukturer och normer som påverkar vår förening och att vi knyter kompetenta personer och organisationer till vårt arbete. Därför hoppas vi att kunna ta vara på den drivkraft som engagerade medlemmar och Interfem nu har visat för att tillsammans arbeta för att motverka rasism inom föreningen.

    RFSL Stockholms styrelse och RFSLs förbundsstyrelse
    För frågor, tankar och åsikter kontakta Kristin Arthur, ordförande för RFSL Stockholm, kristin.arthur@stockholm.rfsl.se och Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, ulrika.westerlund@rfsl.se.


    Öppet brev till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse

    av Redaktionen , 2013-04-08

    Med anledning av händelserna vid RFSL Stockholms årsmöte har vi skickat ett öppet brev adresserad till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse samt till RFSL:s tidning Kom Ut.

    Vi hoppas med detta synliggöra ett strukturellt problem som finns i samhället i stort och i förlängningen även inom RFSL som organisation då RFSL är en del av samhället. Vi hoppas även att detta öppnar upp en högst nödvändig diskussion inom organisationen som leder till en positiv förändring.

    RFSL Stockholms årsmöte ägde rum 16 mars 2013 på Sveavägen i Stockholm. Flera styrelseledamöter från Interfem, en antirastisk och feministisk tankesmedja och resurscentrum, närvarande vid årsmötet i egenskap av medlemmar i RFSL och aktivister. Vi observerade en stämning på årsmötet som får oss att ifrågasätta hur medveten organisationen är i fråga om etnicitet, rasifiering, hierarkier och maktstrukturer.

    Vid årsmötet nominerades ett antal personer utöver valberedningens förslag eftersom valberedningens förslag kraftigt brast i representation, främst utifrån etnicitet men även utifrån kön och funktionalitet. Förslaget i sin helhet och de individer som var nominerade bemöttes på ett sätt som inte är värdigt en organisation som har som syfte att främja lika rättigheter och motverka diskriminering.

    Vi observerade att sättet att behandla frågeställningar, kommunicera och upprätthålla mötesordningen brast på flertal punkter. Mötespresidiet hade kunnat minska den skada som skedde genom att aktivt agera. Istället fick personer utrymme att föra sin talan, ställa frågor och kommunicera på ett sätt som var respektlöst, osakligt och diskriminerade gentemot specifika individer. Det förekom en stämning som uttryckte sig i personangrepp mot initiativtagaren och de nominerade personerna. Deras kompetens ifrågasattes trots långvariga engagemang i en bredd av frågor och organisationer samtidigt som de av valberedningen föreslagna kandidaterna många gånger förordades och framhöll sig själva utifrån personliga erfarenheter och relationer.

    Vi är mycket väl medvetna om att varken RFSL eller RFSL Stockholm är i första hand antirasistiska organisationer. Utifrån det faktum att RFSL i sitt senaste principprogram utnämner sig till både en feministisk och antirasistisk organisation samt att en tredjedel av Stockholms invånare är rasifierade hade vi dock hoppats att det var givet för RFSL Stockholm, som arbetar för att främja lika rättigheter och motverka diskriminering, att reflektera över detta och ta tillvara på den bredd av erfarenheter som finns bland medlemmarna. Att peka på att det finns problem och saker som bör förändras är både nödvändigt och konstruktivt. Att engagerade medlemmar vågar utmana en organisation till förändring istället för att överge den är en handling som kräver både mod och välvilja. Istället för att mötas av påhopp, anklagelser om splittring och vit vrede hade organisationen kunnat ta till sig av den kritiken som fördes fram på årsmötet. Då hade RFSL Stockholm kunnat knyta ytterst kompetenta personer till sin styrelse.

    Vi anser att valberedningen har varit bristfällig i sin beredning och att det förslag de presenterade inte var representativa kandidater till förtroendeposterna. Därför hoppas vi att den nyvalda valberedningen inför nästkommande årsmöte kommer att göra ett gediget arbete att hitta kandidater med fokus på kompetens och utifrån en bredare representativitet. Vi vill dock understryka att detta inte är ett problem som valberedningen ensam kan lösa. Hela organisationen och framförallt dess nuvarande förtroendevalda måste på allvar arbeta för att se till att personer med olika bakgrund känner sig trygga och välkomnade inom organisationen. Inför årsmötet 2014 hoppas vi att årsmötet och RFSL Stockholms medlemmar är redo att välja en kompetent och representativ styrelse.

    Interfems styrelse

     

    Redaktionens fotnot: RFSL:s styrelse kommer att inkomma med svar på Interfems öppna brev.


    Gifta – men snart skilda åt

    av Redaktionen , 2013-01-28

     

    Bild: Silva Eiseb

    Bild: Silva Eiseb

    I lördags gifte sig Lawrence Kaala med sin kärlek, Jimmy Sserwadda. Om två veckor ska han utvisas till Uganda, detta trots att bröllopet kan innebära fara för hans liv om han återvänder.

    Lawrence Kaala och Jimmy Sserwadda står inför en jublande skara människor på RFSL:s huvudkontor, som är smyckat med regnbågsfärgade ballonger och vimplar. Tidigare på dagen gifte de sig i S:t Lukas kyrka i Järfälla. En sambaorkester överröstar de finklädda festdeltagarna, och Lawrence och Jimmy ler brett med varsin guldring på fingret. Om två veckor ska Lawrence utvisas till Uganda, trots att risken är stor att han kommer gripas redan på flygplatsen i Kampala.

    Jimmy och Lawrence träffades flera år tidigare i Uganda. Jimmy var en av landets få öppna hbt-aktivister, och Lawrence kontaktade honom för att han behövde hjälp. De träffades i en hotellbar i Kampala. Redan då hände något, samtalet gled snabbt bort från de allvarliga frågorna. Den första attraktionen växte sedan till kärlek.

    Bild: Silva Eiseb

    De hann leva tillsammans i nästan fyra år innan en ugandisk tidning publicerade en lista där de outade påstått homosexuella män. Jimmy var en av dem. Han tvingades lämna landet, utan möjlighet att berätta för någon förutom för sin mamma. En dag var Jimmy bara borta. Han hade flytt till Sverige. Jimmys mamma behöll hemligheten, Lawrence fick inget veta.

    I Uganda är sexuella kontakter mellan män olagliga och kan leda till livstids fängelse. De senaste åren har den aggressiva stämningen trappats upp. 2009 kom ett lagförslag som möttes av internationella protester. Bland annat föreslogs dödsstraff för hiv- positiva homosexuella och livstids fängelse för den som uppmuntrar homosexualitet.

    Lawrence försköts från sin familj när han var 13 år, efter att de kommit på honom med att ha sex med en annan pojke. Han tvingades lämna sin hemby och bygga ett eget liv. I maj 2007 kom civilklädda män med pistoler hem till Lawrence. Han sattes i handfängsel och blev bortförd.

    ”Varför är du bög!?”, ”Det finns inga bögar i Uganda!”, skrek de.

    Männen klädde av honom alla kläder och slog och slog. Lawrence såg blodet rinna, grät och skrek. Smärtan från slagen kändes mindre och mindre, och han var säker på att han skulle dö.

    ”Jag slutar vara bög!” skrek han och gav männen namn på homosexuella vänner. Det hjälpte inte. Misshandeln slutade med ett slag med en pistolkolv i huvudet. Lawrence säger att det är ett mirakel att han överlevde.

    – Jag har varit genom den smärtan. Aldrig mer.

    Tre dagar senare vaknade han på ett sjukhus. Han hade dumpats framför entrén av en bil tillhörande militärpolisen. Sjukhuspersonalen trodde först han var död, men han tillfrisknade. Efter en tid hade kroppens sår läkt.

    Jimmy och Lawrence brukade gå förbi katedralen i Kampala och drömma om att gifta sig. Om Uganda bara varit annorlunda. Då hade de ingen aning om att deras dröm flera år senare skulle bli sann. Händelsen som möjliggjorde den resan inträffade den 15 december 2010. Lawrence levde med en ny kille och var ständigt utsatt av trakasserier från både polisen och det omgivande samhället. Tillsammans med två kamrater bestämde han sig för att protestera. Med skyltar som krävde lika rättigheter för homosexuella ställde de sig på en öppen plats, för att manifestera.

    – Vi är ju lika mycket människor som alla andra.

    Folkmassan omkring dem växte och blev aggressiv. Folk började kasta sten och polisen kom. Men inte för att skydda Lawrence och hans vänner. I stället blev de svårt misshandlade av polisens batonger. Efter den händelsen var han mer rädd än någonsin tidigare. Han kände sig inte trygg någonstans, det var dags att lämna Uganda.

    Efter att ha rest genom flera länder kom han av en slump till Sverige. Här började ett nytt liv. Det var svårt att komma till ett nytt land, så han gick med i RFSL. Lawrence har alltid på olika sätt kämpat för sin rätt. En dag 2011 damp RFSL:s tidning Kom Ut ner i brevlådan. När Lawrence öppnade kuvertet ryckte han till. Jimmy var på omslaget.

    – Det var en chock. Det kändes verkligare än verkligheten.

    Lawrence åkte från Kilafors utanför Bollnäs, ner till RFSL i Stockholm. Men ingen kunde hjälpa honom att få kontakt med Jimmy. Han åkte ner en andra gång, men till ingen nytta. Lawrence försökte en tredje gång och lyckades nu få prata med rätt person, som dessutom hade Jimmys telefonnummer. De möttes i entrén till RFSL:s kontor.

    ”Varför gjorde du så mot mig? Varför lämnade du mig?” Det var Lawrence första fråga.

    – Livet måste gå vidare, säger han i dag. Vi behövde uppfinna våra liv på nytt.

    Sedan dess har allt varit så mycket bättre. Kärleken som prövades hårt när de skildes åt i Uganda kom snabbt tillbaka och blev ännu starkare.

    – Här kan vi kyssas var vi vill, till och med i tunnelbanan.

    Kampen för att Lawrence skulle få stanna i Sverige vidtog, men den 23 januari fick han sitt slutgiltiga avslag. Tre dagar innan bröllopet skulle ske.

    Nu måste Lawrence åka tillbaka till Uganda för att därifrån ansöka om att få komma till Sverige som Jimmys make.

    – Det är som att först lyckas fly från ett lejon, och sedan plötsligt stanna och gå tillbaka ner i kulan, beskriver Lawrence känslan. Han är säker på att han kommer gripas direkt på flygplatsen när han anländer.

    På bröllopsfesten har alla gäster hittat sina platser och tagit mat från buffén. Första skålen utbringas till de nygiftas ära och alla hurrar. I den stunden känns det som med största sannolikhet väntar honom i Uganda långt borta, och samtidigt väldigt nära. Bara två veckor bort.

    Bild: Silva Eiseb

    Bild: Silva Eiseb

    Bild: Silva Eiseb

     


    Sverige utvisar Karim till Uganda

    av Redaktionen , 2012-11-16

    Bild: Jimmy Eriksson

    Bild: Jimmy Eriksson

    Inom kort får Karim Ssempijja veta när han ska utvisas till Uganda. Sverige har avslagit hans ansökan om asyl. De svenska migrationsmyndigheterna anser att Karim, som är homosexuell och beroende av bromsmediciner mot hiv, kan leva utan risk för sitt liv i Uganda. Samtidigt diskuteras återigen ett kontroversiellt lagförslag i Uganda, som kan innebära dödsstraff för hiv-positiva homosexuella.

    Redan i dag riskerar homosexuella långa fängelsestraff i Uganda, men varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen anser att det är någonting som Karim Ssempijja riskerar att drabbas av. Nu ska han deporteras – datumet spikas vid ett möte den 23 november.
    – Jag mår inte bra, jag tänker på hur jag ska kunna överleva i Uganda som öppet homosexuell och hiv-positiv, säger han.

    Efter att Karim fick slutgiltigt avslag på sin asylansökan har ett kontroversiellt lagförslag åter aktualiserats i Uganda. Förslaget skulle innebära skärpta straff för dem som anses uppmuntra homosexualitet eller utför ”homosexuella handlingar”. Förslaget kan gå igenom redan till jul, rapporterar bland andra IRIN.

    Karim fick hjälp av en vän att fly från Uganda för drygt ett år sedan. På grund av sin sexuella läggning hade han blivit utsatt för hot och övergrepp.

    – Det hände flera gånger att folk sa: ”vi vill inte ha dig här”. Jag blev attackerad många gånger, säger Karim och pekar på sitt ena ögonbryn som bär spår efter ett slag.

    Vid ett tillfälle upptäckte Karims pojkvän honom tillsammans med en tillfällig partner. De hamnade i ett gräl, som drog till sig grannarnas uppmärksamhet. Grannarna kastade sten mot dem och tillkallade polis. I det tumult som uppstod blev Karims tillfälliga partner skjuten till döds. Grannarna förstörde senare Karims lägenhet. Efter dessa händelser bestämde sig Karim för att fly landet.

    Att leva som öppet homosexuell i Uganda är förenat med stora risker. Homosexuella handlingar är kriminaliserat och homosexuella har hängts ut i offentliga smutskastningskampanjer, bland annat av den ugandiska tabloiden Rolling Stone som 2010 publicerade namn och bild på 100 homosexuella som enligt tidningen borde avrättas.

    – Vi kan inte leva öppet i Uganda. Om du lever öppet riskerar du att bli attackerad eller dödad. Du kan inte kyssa din pojkvän på gatan, du är inte fri, säger Karim.

    Något skydd mot attacker av landets myndigheter väntar han sig inte att kunna få.

    – I stället för att skydda dig, kan polisen skjuta dig. Vi gömmer oss i samhället, säger Karim.

    Han sökte asyl i Sverige i augusti förra året. När det var dags för intervju på Migrationsverket hade han precis fått reda på att han var hiv-positiv.

    – Jag var rädd, jag var i ett nytt land och var väldigt stressad efter beskedet att jag har hiv, berättar Karim.

    Migrationsverket avslog hans ansökan, Karim överklagade till migrationsdomstolen men fick avslag även där. Migrationsöverdomstolen, som är den högsta instansen för asylprövning, valde att inte ge honom prövningstillstånd.

    – Jag undrar vad de här människorna vill? De påstod att jag lämnade olika historier. Men jag sa till dem att jag inte mådde bra vid den första intervjun – jag var så stressad över min situation och gick på stark medicin, förklarar Karim.

    Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen ifrågasätter att Karim är homosexuell och kommer från Uganda. Migrationsdomstolen ifrågasatte däremot hur många som känner till att han är homosexuell i hemlandet.

    Resonemanget innebär i praktiken att Karim förväntas leva utan att vara öppen med sin sexualitet, trots att det i Migrationsverkets egna riktlinjer (Rättschefens rättsliga ställningstagande om förföljelse på grund av homo- eller bisexuell läggning) står att det aldrig får krävas att en person ”skall göra avkall på en sådan grundläggande egenskap [som sexuell läggning] vid ett återvändande”.

    När Karim fick det andra avslaget ville han inte leva längre. Men vänner fick honom på andra tankar och han blev i stället inlagd på sjukhus, där läkaren konstaterade depression och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Läkaren slog också fast att han inte kommer att kunna överleva utan bromsmediciner. Tillgången till bromsmediciner är något som Karim uppskattar med Sverige.

    – Det är något jag inte skulle kunna få i Uganda – de skulle döda mig om jag åkte dit, säger han.

    I en skrivelse från februari 2012 uttrycker Amnesty International oro över att diskrimineringen av hbt-personer, bland annat vad gäller tillgång till vård, kommer att öka om det nya lagförslaget går igenom. Även tidigare har hiv-positiva hbt-personer exkluderats från hiv-prevention och annan hälsovård, enligt Amnesty.

    Efter det andra avslagsbeskedet har Karim levt i en oviss tillvaro i Uppsala, i väntan på vad som ska ske. Han träffade en ny pojkvän under Stockholm Pride, men det är svårt för dem att ses eftersom ingen av dem har ett tryggt, eget boende. Karim är frustrerad över sin tillvaro. Han lever inte det liv han leva och känner ibland att han håller på att bli galen.

    – Jag skulle vilja vara fri att göra vad jag vill med mitt liv. Jag skulle vilja bli maskiningenjör och spela fotboll om jag fick chansen.

     

    Karin Råghall

    Texten är även publicerad i Feministiskt Perspektiv

     


    Kom ut inför Gunilla-förbud

    av Redaktionen , 2012-09-10

    Bild: Faksimil från Dagens Media

    Just när hen-ordet tagit sig in i värmen i svensk nyhetstext vill DN:s chefredaktör sätta stopp för utvecklingen. Dagens Media rapporterar om ett mejl som gått ut med påbud från tidningens ledning till journalisterna att upphöra med användningen av ”hen”. Ordet har på rekordtid letat sig in i  sammanhang som inget har med queerpolitik att göra, till exempel som den språkligt rationella ersättningen till formuleringar som ”han eller hon”, men det gillas inte av Gunilla Herlitz.

    Kom Ut inför nu Gunilla-förbud. Att lyfta fram Gunilla Herlitz kan uppfattas som ett värdekonservativt politiskt ställningstagande. Därför förbjuder vi användandet av ”Gunilla Herlitz” i alla dess böjningsformer i nyhets- och reportagetext. Att använda orden i polemiskt syfte, för att göra en poäng, är dock fortfarande tillåtet.

    Det är viktigt att dessa termer inte normaliseras och tas upp som en naturlig del i svenskan. Det är också viktigt att vi som chefredaktörer ser till att detaljstyra språket i tidningen. Detta ska inte överlåtas till samhället och förändringsprocesser utanför vår kontroll.

    Exempel på tillåten använding av ”Gunilla Herlitz”:

    - När fundamenten för vårt samhälle rubbas i grunden, av krig eller könsneutrala pronomen, finns det sådana som Gunilla Herlitz att luta sig mot och det känns tryggt.


    Kom Ut minns Stéphane Tchakam

    av Redaktionen , 2012-08-15

    Stéphane Tchakam. Bild: Jimmy Eriksson

    Stéphane Tchakam. Bild: Jimmy Eriksson

    Den kamerunske hbtq-aktivisten och journalisten Stéphane Tchakam har avlidit i en ålder av 36 år. Han sörjs av sin familj, sina arbetskamrater på dagstidningen Le Jour Cameroun och vänner och kollegor i den kamerunska, panafrikanska och globala hbtq-rörelsen.

    Stéphane var med och bildade Alternatives Cameroun, en organisation för hbtq-personers rättigheter, och tjänstgjorde även under flera år som kommunikationsansvarig för ILGA Pan Africa. Han var en av få öppet homosexuella i Kamerun och Kom Ut fick möjligheten att tala med honom och tre andra aktivister 2011 om de utmaningar hbtq-rörelserna på den afrikanska kontintenten står inför. Stéphane talade då om vikten av internationell solidaritet och sin vision att homosexualitet ska avkriminaliseras i Kamerun.

    Stéphane fick tyvärr inte uppleva någon sådan förändring, men hans varma utstrålning, generositet och livslust kommer fortsätta vara en inspiration i kampen för mänskliga rättigheter för alla.

    Här kan du läsa samtalet i sin helhet.

     


    Stig-Åke Petersson har fått nog av Migrationsverket

    av Redaktionen , 2012-07-31

    Jag har arbetat med hbt-flyktingar sedan 1972. Under den här tiden har synsättet på både lagstiftning och dess tillämpning varierat. Under den tid Utlänningsnämnden existerade var det relativt ovanligt att hbt-flyktingar beviljades asyl. Migrationsverket avslog och utlänningsnämnden ändrade inte på besluten.

    När en ny utlänningslag antogs av riksdagen 2006 fanns det därför stora förhoppningar. Till en början märktes inte så stor förändring men successivt fick hbt-flyktingars situation större uppmärksamhet. RFSL försökte påverka bland annat genom regelbundna möten med den dåvarande generaldirektören. Detta resulterade så småningom i att Migrationsverket 2009 utfärdade ett rättsligt ställningstagande om hur beslutsfattare och processförare på Migrationsverket skulle hantera ärenden där en asylsökande berättade om de problem han, hon eller hen haft i sitt hemland på grund av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.

    De rättsliga ställningstagandena är visserligen inte helt perfekta men utgör ändå godtagbara utgångspunkter för asylprövningen. Problemet är bara att många på Migrationsverket inte bryr sig om vad som står i föreskrifterna. Detta har framförts vid flera tillfällen till Migrationsverkets ansvariga, utan resultat. RFSL har begärt att verket ska vidta åtgärder mot de som inte följer de rättsliga ställningstagandena. Detta har avvisats med motiveringen att sådana åtgärder kan skapa en ”rädd” organisation.

    Under det här året har en hårdnad attityd till hbt-flyktingar kunnat märkas. Allt fler får avslag av Migrationsverket som tycker det är helt OK att skicka tillbaka flyktingar till länder som Uganda, Saudiarabien och Iran.

    Inte ens Migrationsverkets rättschef tycks längre bry sig om sina egna rättsliga ställningstaganden. I ett yttrande till regeringen anser han att en ung kille kan skickas tillbaka till Irak. Som motiv anför han att mannen, när han i hemlandet började fundera på sin sexuella läggning, tog betalt för sexuella tjänster vid några tillfällen. Killen har en pojkvän i Sverige men de har just nu inga planer på att flytta ihop. Rättschefens slutsats av dessa omständigheter är att killen inte har levt öppet som homosexuell och därför kan återvända till Irak och leva diskret där. En slutsats som strider mot riksdagens beslut när det gäller hbt-flyktingar.

    Det har kommit flera beslut från Migrationsverket där man menar att den asylsökande inte haft giltig ursäkt för att vänta med att berätta om sin sexuella läggning. Alltså direkt i strid mot det rättsliga ställningstagandet från 2009.

    En lesbisk kvinna från Irak, som utvisades tidigare i år, lyckades ta sig tillbaka till Sverige efter att hon och hennes flickvän utsatts för allvarliga övergrepp av den lokala polisen och andra. Hon får på nytt avslag då Migrationsverket menar att hon inte riskerar något i hemlandet eftersom hon kunnat lämna Irak på laglig väg. Hade hon varit ”intressant” för de irakiska myndigheterna hade hon blivit fasttagen på flygplatsen.

    En transperson från Ryssland får avslag på grund av att det är lagligt att byta kön i landet. Förvisso sant men för att bli officiellt registrerad i det nya könet måste man ansöka om detta på en av myndigheterna fastställd blankett. Hittills har ingen sådan blankett fastställts varför namnbyte och andra praktiska åtgärder inte fungerar. Därmed kan också trakasserier och förföljelser fortsätta mot transpersonen.

    När den nya utlänningslagen antogs uttalade riksdagen att det aldrig kan accepteras att Sverige skickar tillbaka en hbt-flykting till sitt hemland om det skulle innebära att han eller hon tvingas dölja sin sexuella läggning för att undvika förföljelse. Trots riksdagens uppfattning har Migrationsverket hittills aldrig prövat konsekvenserna för den enskilde ur den aspekten.

    Vi har en migrationsminister som verkar tycka att det inte är så viktigt att Migrationsverket bryr sig om riksdagen. Han är inte intresserad av en utvärdering av hur hbt-flyktingar behandlas av migrationsmyndigheterna utan nöjer sig med att be Migrationsverket öka personalens hbt-kompetens.

    Det gäller att inte bara räkna antalet kursdeltagare på utbildningar i normkritiskt tänkande utan också vilka förändringar som faktiskt åstadkommits. När kursdeltagarna sitter och sover på utbildningarna tillgodogör de sig inte sig kursinnehållet särskilt väl.

    Jag tillhör de som hittills trott på möjligheterna att förändra synen på hbt-flyktingar genom dialog med ansvariga. Nu varken tror eller hoppas jag på att det är möjligt. Mina exempel ovan visar att det saknas en reell vilja till förändring. Det har i stället blivit så att dialogens existens har använts som argument för att ytterligare åtgärder inte behövs.

    I fortsättningen kommer jag därför att avstå från allt samröre med Migrationsverket och den politiska ledningen för svensk asylpolitik. Det är meningslöst att ödsla tid på oändliga möten. Jag kommer självfallet att fortsätta mitt arbete med att stödja enskilda hbt-flyktingar i asylprocessen. Men jag vill inte känna mig utnyttjad som alibi för att slippa förändra dagens brister för hbt-flyktingar.

    För undvikande av eventuella missförstånd – detta är mitt personliga ställningstagande.

    Stig-Åke Petersson

     

     

     

     

     


    Mer »