host=www.tidningenkomut.se

Komut-bloggen

Kom Ut läggs på is

Kom Ut tar efter nummer 2/2013 ett utgivningsuppehåll som varar resten av året. Om och på vilket sätt tidningen återuppstår efter det är ännu oklart. Anledningen till uppehållet är RFSL:s ...

Svar på Interfems öppna brev

Med anledning av händelser vid RFSL Stockholms årsmöte publicerade Kom Ut  ett öppet brev från Interfem, adresserat till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse.  Nedan publiceras ...

Öppet brev till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse

Med anledning av händelserna vid RFSL Stockholms årsmöte har vi skickat ett öppet brev adresserad till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse samt till RFSL:s tidning Kom Ut. Vi h ...

Gifta – men snart skilda åt

    ...

Sverige utvisar Karim till Uganda

vid ett återvändande". När Karim fick det andra avslaget ville han inte leva längre. Men vänner fick honom på andra tankar och han blev i stället inlagd på sjukhus, där läkaren konstatera ...
  • Toppmeny

    • Prenumerera
    • Kontakt
    • Om kom ut!
    • Taltidning
    • Blogg
    • Annons


  • Tystnaden runt Hepatit C

    Gerhard gick till läkaren för att kolla blodtrycket. Beskedet: hepatit C. Kom Ut har träffat två män som lever med sjukdomen få vill tala om.

    Text Tomas Hemstad

    Bild Eveline Johnsson

    Första gången jag mötte hepatit C var hemma hos en älskare. Hans rumskamrat hade blivit smittad och precis påbörjat sin interferonbehandling. Jag kände honom som en glad liten man i 50-årsåldern, alltid med ett leende på läpparna. När han kom ut ur sitt rum den här dagen var det som att möta en helt ny människa. Ansiktet var som förvridet, han hade tårar i ögonen och han hälsade inte. Jag fick höra att han inte klarat av att fullfölja behandlingen.

    En av de hemliga sexklubbarna i Schöneberg, där han brukade hänga, började bli beryktat som ett ställe där folk smittades av hepatit C och folk slutade gå dit.

    Ganska snart började jag höra om vänner som smittats av samma sjukdom. Jag tog kontakt med två av dem för att höra deras respektive berättelser om en sjukdom som är sexuellt överförbar (genom blod, inte genom till exempel sekret eller sperma), har en tung behandling utan hundraprocentig effekt, och som det talas förvånansvärt lite om trots att den drabbar många som ägnar sig åt lite extremare sorts sex. Det här är deras historier.

    Gerhard gick till sin läkare för att få svar om sitt höga blodtryck. Rutinmässigt togs också prover om levervärden och dessa visade sig vara skyhöga. Hans läkare frågade honom om han drack väldigt mycket eller tog mycket droger, och Gerhard svarade sanningsenligt att det hände ibland. Läkaren bestämde sig för att testa för hepatit C och testet visade sig vara positivt. Redan då misstänkte Gerhard vilket smittotillfället var.

    – Det fanns ett tillfälle för två år sedan då jag var helt uppfuckad på droger och hade sex med en kille som såg jävligt sjuk ut. Och han började blöda men vi fortsatte iallafall, så det känns ju som att det kan ha varit den gången. Men det kan också ha varit ännu längre sedan när jag jobbade på sjukhus.

    Kliniken i Berlin gjorde ingen smittspårning. De registrerade Gerhard och ville veta om han jobbade inom hälsa och sjukvård eller i restaurang eller bespisning, vilket han inte gjorde. Hans pojkvän hade testats några veckor tidigare och visat negativt.

    – Han hade faktiskt hepatit C för flera år sedan men han behövde aldrig behandling. Han var en av de lyckliga där kroppen bekämpar viruset på egen hand. Det finns en gråzon där, ibland tros det att vissa är immuna men det finns så vitt jag vet ingen entydig forskning på det.

    Gerhard har ännu inte inlett behandlingen. Hans levervärden är relativt goda och den behandlingsform som han ska få förväntas bli en enklare resa än fullständig interferonbehandling. Interferon är ett ämne som hjälper levern att bekämpa hepatit C.

    – De skickade mig till en specialist, en stor klinik i Kreuzberg som lyckligtvis är kopplad till de stora forskningsinstituten. Och de gjorde mängder av tester, det kändes som att de tog en halvliter blod. De kollade massor av värden, framförallt runt levern men också immunsystemet, och vilken genotyp jag hade. Det är viktigt att veta hur kroppen hanterar sjukdomen och också hur mottaglig man är för interferon.

    Under Gerhards behandling kommer han att få höga doser av interferon i kombination med en annan medicin genom forskningsprogrammet. Hur behandlingen ser ut anpassas till vilken typ av immunsystem man har, vilken typ av viruset man har och hur ens levervärden ser ut. Interferon är fortfarande den vanligaste behandlingsformen, men den kan ge svåra biverkningar i form av feber, illamående, kräkningar och djupa depressioner. I Gerhards behandlingsplan hoppas läkarna att de kan få ner virusmängden till en icke mätbar nivå under de första två veckorna och därmed göra en kortare behandling. Medan han väntar på att behandlingen ska börja lever han ungefär som förut.

    – Jag har skurit ner på alkohol men mat kan jag äta hur jag vill. Det som är konstigt nu när jag väntar är att jag känner mig likadan som förut, och jag har ju burit på viruset i åratal. Så förmodligen är det svårt att ändra sina vanor. De första månaderna var jag väldigt strikt, drack ingen alkohol, åt nyttigt, men det hade ingen effekt på mina levervärden så nu lever jag ungefär som tidigare. När behandlingen väl inleds så kommer jag inte att kunna göra någonting på ett tag. Jag kommer behöva avstå från rött kött, potatischips och så vidare, så jag försöker att inte begränsa mig så mycket nu.

    Fick du några sexuella restriktioner?

    – Nej, faktiskt inte. Jag är fortfarande smittsam, men smittan är ju ganska svår att föra vidare. Den finns inte i sperma som till exempel hiv, utan bara i blodet. Så länge jag inte blöder, har öppna sår eller liknande så ska det inte smitta. Samtidigt är det ganska svårt att prata med folk om sjukdomen. Jag kör säkert när jag har sex, men vill ända berätta för mina sexpartners om det. Och när man gör det så verkar det som att de flesta inte vet särskilt mycket om sjukdomen och antingen är väldigt rädda för den, eller också inte bryr sig alls. Det är konstigt hur stor skillnad det är på hiv och hcv (hepatit C) i kunskapsläge. Hepatit C verkar vara mer spritt men får inte alls lika mycket uppmärksamhet. Det finns inte samma rörelse knutet till hepatit C. Förmodligen är det för att hepatit C ses som en knarkarsjukdom och därmed inte har samma lobby knutet till sig. Det skapar en tystnad runt hela ämnet.

    Skulle det finnas en poäng med att rikta information om hepatit C mot till exempel fisting-communityn? 

    – Ja, absolut. De flesta som jag vet har drabbats tillhör den gruppen. Och det känns som att till exempel användandet av latexhandskar har minskat under åren. När folk inte har tillräcklig information så uppstår rykten. Jag är rädd för att berätta för alltför många människor om min smitta eftersom jag är rädd att bli isolerad. Hittills har bara en enda backat undan från mig efter att jag berättat. Det var en kille som hade velat ha sex med mig en längre tid och när jag berättade så blev han knepig, undrade om jag skulle dö snart och var allmänt avvisande. Han var helt säker på att det inte gick att behandla »för det hade han hört«. Jag sa åt honom att gå hem och informera sig, men det kändes.

     

    Roberto är hivpositiv och testar sitt blod var tredje månad. En dag förra sommaren trodde han att han fått herpes och gick till en annan läkare för att kolla upp det. Den andra läkaren valde att göra rutinproven igen och när Roberto ringde för att få svaren så sa läkaren att allt var bra förutom »hepatiten«. Läkaren hade trott att Roberto redan visste men det kom som en smärre chock.

    – Men jag vet precis när jag blev smittad och av vem. Vi var ett gäng på 3-4 personer som hade sex några gånger och jag hade frågat en av dem om han kunde tänkas bära på viruset. Vi körde bareback, dirty, piss och fisting så det var viktigt för mig att veta. Han svarade att han inte var smittad men att så länge vi körde bareback så fick alla ta sitt eget ansvar. När jag blev smittad så försökte jag kontakta honom på nätet, jag såg att han läste sitt meddelande men det tog ett dygn innan han svarade. Så för mig började det bli tydligt vad som hade hänt. När han väl svarade så sa han: »Ja, jag har hepatit C men virusmängden är inte så hög så det är inte så viktigt att jag berättar.« Jag svarade något i stil med: »Dra åt helvete din jävla skithög.«

    Roberto bokade en ny tid hos läkaren en månad senare. Levervärdena hade fördubblats. Han erbjöds att vänta med behandling men bestämde sig för att han ville börja så snabbt som möjligt. Efter första interferonbehandlingen fick han hög feber.

    – Jag låg i sängen och min pojkvän tog hand om mig. Febern gick upp till 39 grader och sen direkt ner till 37 igen. Och sen upp till 40 och ner till 37. Jag låg i sängen och svettades och frös. Jag kunde inte slappna av så till slut tog jag en sömntablett, men jag kunde ändå inte sova på 7-8 timmar. Till slut kollapsade jag helt och somnade. Interferonbehandlingarna som följde var inte lika dramatiska. Man blir trött och på dåligt humör. De första månaderna kunde jag vakna på morgonen och bara gråta utan att veta varför. Jag har aldrig varit deprimerad förut men nu var jag osäker, blyg och introvert och visste inte hur jag skulle kunna prata med andra människor. Att jag kräktes nästan varje dag gjorde inte saken bättre. Samtidigt känner jag mig som ett av de bättre fallen. Efter de första fyra månaderna har jag inte känt av interferonet på samma sätt. Det finns värre historier.

    Roberto tycker själv att han visste tillräckligt om viruset och säger att han mer eller mindre räknade med att få det i framtiden, men inte så snart. Han beskriver det som att det fanns en sorts frihet i att få hiv, eftersom det gjorde att han slapp vara rädd för det viruset. Men med hepatit C fanns ingen sådan känsla.

    – Det är väl bra med mer information, mer kondomer och handskar. Men i slutändan så bryr sig ju inte folk ändå. När vi vill knulla så sticker informationen ut genom fönstret. När man är hög på droger och kåt så glömmer man propagandan. Man vill bara ha kul, det är allt. När man väl har hepatit C, först då och efteråt kommer man att börja ta hand om sig själv. Först då förstår man vad det innebär.

    Kommer dina sexuella vanor förändras efter att behandlingen är klar?

    – Jag blev tillsammans med min kille nästan direkt efter att jag hade blivit smittad. Sen dess har jag inte haft sex med andra. Känslan runt tillfälligt sex har förändrats, jag litar inte på människor på samma sätt. Det känns som att man bara är en bit kött som ingen jävel bryr sig om. Och det är ju ungefär så det är. Det äcklar mig och det är inget jag längtar tillbaka till.

    Borde det finnas en högre etik i bögsexkulturen?

    – Man kan inte förvänta sig att folk ska vara ärliga. Man kan bara ta sitt eget ansvar. Jag skulle önska att alla visste att hiv inte är det enda viruset som går att få. Att bära på hiv är ingenting jämfört med att gå på behandling för hepatit C. För mig var det en mycket mindre grej att få hiv än att få hepatit C. Jag kommer inte att börja ha säkert sex efter den här upplevelsen, men jag kommer bara ha sex i mindre grupper med killar som jag litar på.

    Både Roberto och Gerhard förväntas bli helt friska från hepatit C. Men vilken typ av viruset man får och hur ens immunsystem reagerar kan variera oerhört. Genom att undvika att dela sedel eller sugrör när man snortar droger, att alltid använda (nya) handskar vid fistfucking, kondom vid analt samlag och i alla lägen undvika blod ökar man sitt skydd. Och genom att vi talar mer om hepatit C kan vi öka förståelsen för viruset, hur det sprids och hur det drabbar dem som blivit smittade.

     

    HEPATIT C

    Hepatit orsakas av virus som angriper levern och leder till inflammation. De vanligaste formerna är hepatit A, B och C.

    Hepatit ger ofta, men inte alltid, huvudvärk och influensaliknande symptom, trötthet, värk i kroppen, förlorad aptit och kräkning. Hepatit C ger mer sällan symptom än andra hepatiter.

    Hepatit C sprids genom blod, blodtransfusioner, vissa former av sex och genom att man delar på nålar och sprutor. Hälften av dem som fått infektionen utvecklar en kronisk variant av infektionen. Förekomsten av hepatit C har under de senaste åren ökat bland killar som har sex med killar i Sverige och i Europa. En del forskning tyder på att man är mer mottaglig för hepatit C om man lever med hiv, och att hepatit C mer sällan läker ut av sig själv.

    Den vanligaste sexuella överföringsvägen av hepatit C är att man delar sexutrustning, eller att flera personer blir påsatta eller fistade av samma person utan att kondomen eller handskarna byts emellan. Viruset överlever lång tid utanför kroppen.

    Hepatit C kan läka ut av sig själv, men om infektionen finns kvar i kroppen en längre tid riskerar den att övergå i en kronisk form, som med tiden kan ge leverskador. Ungefär hälften av dem som genomgår den ganska tuffa behandlingen för hepatit C botas, men för personer som lever med hiv är den siffran betydligt lägre.

     

    Källa: www.sexperterna.org

     

     

    Print Friendly

    Kommentera