host=www.tidningenkomut.se

Komut-bloggen

Kom Ut läggs på is

Kom Ut tar efter nummer 2/2013 ett utgivningsuppehåll som varar resten av året. Om och på vilket sätt tidningen återuppstår efter det är ännu oklart. Anledningen till uppehållet är RFSL:s ...

Svar på Interfems öppna brev

Med anledning av händelser vid RFSL Stockholms årsmöte publicerade Kom Ut  ett öppet brev från Interfem, adresserat till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse.  Nedan publiceras ...

Öppet brev till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse

Med anledning av händelserna vid RFSL Stockholms årsmöte har vi skickat ett öppet brev adresserad till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse samt till RFSL:s tidning Kom Ut. Vi h ...

Gifta – men snart skilda åt

    ...

Sverige utvisar Karim till Uganda

vid ett återvändande". När Karim fick det andra avslaget ville han inte leva längre. Men vänner fick honom på andra tankar och han blev i stället inlagd på sjukhus, där läkaren konstatera ...
  • Toppmeny

    • Prenumerera
    • Kontakt
    • Om kom ut!
    • Taltidning
    • Blogg
    • Annons


  • På säker mark

    Serieworkshop med Sara Hansson på ungdomshänget Liquid.

    Att kunna träffas utanför nätet är lika viktigt nu som någonsin tidigare. Kom Ut reste genom Sverige och hittade de queera mötesplatserna som förändrar liv.

    Text Marie Nordin
    Bild Jimmy Eriksson och Marie Nordin

    Något att se fram emot, att känna sig trygg och självklar, en stor familj, en släktträff, ett andra hem, att känna sig meningsfull, lite sex på lunchen, att kunna andas, att bli varm i hjärtat, doften, att få vänner, en plats att snacka skit med gubbarna och mata änderna, att släppa loss och dansa, en paus från vardagen, att svettas utan heteronormer.

    När jag frågade människor runt om i Sverige om betydelsen av hbtq-mötesplatser fick jag många svar. En del begrepp, som familj och trygghet, återkom i många olika sammanhang.

    Vid mitten av nittiotalet försökte jag själv för första gången besöka en hbtq-plats. Jag gick i gymnasiet och en kompis hade frågat om jag ville åka med till en ljusmanifestation utanför domkyrkan i Lund på världsaids-dagen. En kille klev in bland alla fladdrande ljus och bjöd in till efterhäng på ett ställe, som jag hade läst i programmets finstilta var en gaypub. Jag frågade min kompis om vi inte kunde gå dit, utan att säga vad jag läst, och vi kom så långt som fram till dörren innan hon upptäckte:

    – Det är ju för sådana, dit går jag inte.

    Vid nästa försök tyckte en vän att hon skulle hjälpa mig att gå på ett ställe för sådana som jag. Vi hittade info om pubkvällar på Indigo, RFSL Malmös festställe. När vi stod på en tom bakgata framför en intetsägande dörr som ledde in till en mörk trappa ångrade hon sig.

    – Dit går jag inte, jag trodde det skulle vara som en vanlig pub.

    När jag sedan äntligen gick in någonstans tog jag mig själv mentalt i handen som stöd för att våga. Ingen jag kände visste var jag var.

    På klubben Make Out i Luleå önskar Johanna (i mitten) sina favoritlåtar att dansa till med vännerna. Bild: Sophie Gunnarsson

    I en nordligare del av landet, i Luleå för två år sedan, gjorde den då artonåriga Johanna en förväntansfull krogdebut på hbtq-klubben Make Out.

    – Luleå är rätt litet så man vet vilka typ alla som är homo är, men om man är intresserad av någon är det lättare att ta kontakt på Make Out eftersom det är ett hbtq-ställe. Jag träffade min förra tjej där.

    Sophie Gunnarsson startade Make Out år 2006 då hon upplevde att det fanns ett behov av en hbtq-klubb. Den närmaste RFSL-lokalen, i Piteå, var då tillfälligt igenbommad efter en brandbomb, berättar hon. En stor skillnad mot RFSL-festerna är att Make Out hålls i en klubblokal centralt i stan som är tillgänglig direkt från gatan.

    – En del tycker det blir för offentligt. Men man kan vända på det och se det som mer tryggt för man kan bara råka slinka in.

    Sophie Gunnarsson talar om den stora blandning av besökare som uppstår på Make Out eftersom det är i stort sett det enda stället att träffas på.

    – Folk åker extrema sträckor för att ta sig hit. Från Kiruna, Tromsö, Haparanda och Umeå. Det kan vara sju-åtta timmars resväg.

    Sociologen Arne Nilsson har, tillsammans med kollegan Margareta Lindholm, forskat om manligt och kvinnligt homoliv i Göteborg från 1930 till 1980. Konflikter kring öppenhet och anonymitet har funnits länge. Arne Nilsson talar om en komma-ut-generation som på 1970-talet anklagade äldre för att bara vilja umgås bakom stängda fönsterluckor. Samtidigt öppnades flera nya, mer tillgängliga, ställen. Idag, säger han, finns det de som upplever att kommersiella hbtq-ställen invaderas av straighta på sätt som skapar otrygghet.

    Att öppenhet kan vara svårt märktes när jag pratade med människor inför den här artikeln. Många vill vara anonyma. Jag ser också tecken på ännu ett generationsskifte som pågått ett bra tag. Särskilda mötesplatser som frizoner för tillhörighet kan också stänga ute. Vilka får vara med och var dras gränsen? Transpersoners ökade synlighet och etablerandet av queerbegreppet, som lett till att det talas mer om olika sätt att bryta mot normer än om fasta identiteter, påverkar tidigare förhållningssätt till könsseparatistiska utrymmen.

    Diya Aldagestani hittade mening i livet på Newcomer medan han väntade på asyl.

    Queer as Fuck är en feministisk bdsm- och sexklubb i Göteborg, för och av queers och transpersoner. Den skapades ursprungligen under annat namn, för kvinnor av kvinnor som var trötta på hetero- och mansdominansen på bdsm-klubbar, men inriktningen ändrades sedan för att bli mer brett inkluderande. miken och Liv Piccolina är del av den nuvarande arrangörsgruppen, som i kollektivistisk anda vill att alla besökare ska kunna vara medskapare till festkvällarna.

    – Som jag ser feministisk bdsm är det en chans att utforska fantasier, även maktlekar och maktstrukturer, i en trygg miljö med folk man litar på, säger Liv Piccolina.

    Att skapa trygghet är viktigt i tänket. Eftersom alkohol kan påverka att man går över egna och andras gränser är klubben nykter. Besökare föranmäler sig, med valfritt smeknamn, och godkänner en policy innan de får vägbeskrivning till platsen som alltså inte är lika lättillgänglig som Make Out och de nutida ställen Arne Nilsson talar om. Men miljön ska vara välkomnande även för bdsm-ovana med introduktion och kunskapsutjämning.

    – Ofta har vi någon lek i början så man kan lära känna folk, säger miken.

    miken och Liv Piccolina har en tanke om att avsexualisera det offentliga rummet genom att skapa särskilda platser dit de som kommer själva valt att vara i en sexuell miljö.

    Mötesplatser, säger Arne Nilsson, har historiskt sett skapats baserat på vilka miljöer som människor har haft tillgång till. Där skilde sig kvinnors och mäns möjligheter generellt. Män rörde sig mer obehindrat i den offentliga miljön i staden medan kvinnor främst möttes i privata miljöer. Platserna man möttes på präglade också sätten att ha relationer. Män möttes oftare för tillfälliga sexuella kontakter medan kvinnor i större utsträckning hade parrelationer.

    Framemot 1950-talet påbörjades en förändring i sätten att träffas med särskilda lokaler, men inte förrän vid 1960-talets andra hälft började kommersiella uteställen för homosexuella ta fart på allvar. Ideella träffställen kopplade till RFSL blev vid den tiden också mer väletablerade. Det var främst män som öppnade klubbar men även lesbiska nätverk bildades i den mansdominerade miljön.

    På många håll i landet är de sociala aktiviteter som RFSL:s lokalavdelningar ordnar den enda organiserade mötesplats som finns för hbtq-personer. I mitt sökande efter mötesplatser i Sverige hamnade jag på en välbesökt kafékväll i Falun. Gunvor Lindkvist, som är med och arrangerar träffarna, minns att när hon först började gå på kafékvällar på 1990-talet var just jargongen i den mansdominerade miljön något som gjorde henne tveksam. Det tycker hon har förändrats på senare år.

    Tore Runnerstam och Mikael Andersson sätter upp årets första kondomholk vid Lernacken, en oas vid Öresund för män som har sex med män. Bild: Marie Nordin

    RFSL Dalarna håller hus i en ljus lokal med vidsträckt utsikt över hustak och skog. I en rymlig soffgrupp invid väggar dekorerade med idolbilder av Madonna, sitter några besökare och pratar när jag slår mig ner med svartvinbärste, kanelbulle och pepparkaka.

    För George, som flyttade från sitt ursprungsland till Falun på grund av kärleken till den svenska naturen, är kafékvällarna som den familj han annars saknar i Sverige.

    – Det är viktigt att bo här nu eftersom det här träffstället finns. Det är svårare i andra delar av Dalarna.

    När jag besöker kaféet är temat hatbrott. Mikael Selg, föreläsare för RFSL Ungdom, berättar om sina erfarenheter av att ha blivit utsatt, något som påverkar hur han beter sig när han går ut på RFSL Dalarnas festkvällar.

    – Man blir vaksam. Jag super mig aldrig för full på klubben och har alltid koll på var mina vänner är.

    Flera kafébesökare delar med sig av sina erfarenheter och olika strategier för att hantera utsatthet och ett engagerat och livligt samtal uppstår.

    I Stockholm finns en större lokalavdelning inom RFSL, med utrymme för ett flertal sociala verksamheter med mer nischade målgrupper inom hbtq-spektrat. Newcomer är en av dem och riktar sig specifikt till hbtq-migranter. Jag träffar Diya Aldagestani som flydde från Saudiarabien när han fick problem med religiösa polisen på grund av sin homosexualitet och han har nu beviljats asyl. Från början var Newcomer främst en stödgrupp i väntan på uppehållstillstånd, säger han. Om han var ledsen, kunde han gå dit och bli lyft av gemenskapen. Efter hand började gruppen utvecklas till att också bli något större.

    – Undan för undan blev det en aktivistgrupp kring asylfrågor. Sedan blev det mer eller mindre en rörelse.

    På Stockholm Pride förra året organiserade Newcomer ett asylforum där de nådde ut genom medial bevakning. Internt hjälper de varandra genom att följa med till intervjuer på Migrationsverket. Med en närvarande observatör kopplad till RFSL ökar chanserna för att det ska gå rätt till. Diya Aldagestani säger att Newcomer gett honom gemenskap och mening i livet under en tid då han verkligen behövde det. Majoriteten av de som kommer dit väntar på besked om asyl. Tillsammans arrangerar de aktiviteter, som museibesök där de lär sig om sitt nya land. Kopplat till verksamheten finns också juridisk rådgivning och svenskundervisning.

    Newcomer är den första organiserade hbtq-verksamhet Diya Aldagestani deltagit i. I Saudiarabien, där sexuella relationer mellan män kan straffas med döden, hittade han mer oorganiserade mötesplatser.

    Vi visste om ett kafé där personalen var okej med att vi träffades där. Ibland rapporterade någon oss till religiösa polisen. De kunde inte göra något för vi drack bara kaffe, men varje gång det hänt gick man därifrån med dålig smak i munnen och kom inte dit på ett tag.

    I Sverige finns en gammal tradition av spontana mötesplatser för män som har sex med män (msm). Något som enligt Mikael Andersson, Niklas Eriksson och Tore Runnerstam från RFSL Rådgivningen i Malmö ser ut på ungefär samma sätt över hela världen. Turister som kommer hit från andra länder och vet vad de ska leta efter hittar platserna, men för folk som inte har msm-glasögon är det osynligt.

    – Ett heteronormativt samhälle kan stå vid sidan av och undra vad killarna som spankulerar runt utan att verka ha något ärende egentligen gör. En del kan tro att det handlar om narkotikalangning. Eller så uppfattar de den sexuella aspekten men tror att det handlar om sex mot ersättning, vilket förstås förekommer men inte är det vanliga, säger Niklas Eriksson.

    Mikael Andersson, Niklas Eriksson och Tore Runnerstam jobbar med projektet Safe6.nu. En tidig vårdag tar de med mig ut i stadens buskage för att sätta upp årets första kondomholk. Ett bestickställ i rostfritt stål där dagg och regn lätt rinner ut funkar bra att fästa på en trädstam. I början satte gänget upp mer fågelholksliknande kondomlådor men de blev fuktiga krypin för insekter. När vi traskar runt i snåren på Lernacken, ett överblivet område nära brofästet vid Öresund, framstår de som vildmarksexperter på jakt efter svårupptäckta spår i ett naturprogram. Hur känner man igen en msm-stig? De visar tecknen. Papperstussar, solblekta kondomförpackningar, en plats där det gulnade gräset ser tillplattat ut och buskarnas grenar flätar ihop sig till en koja.

    – Det är sexuella oaser, men miljön är inte bara sexbaserad. Det händer att folk knallar ner och bara är sociala. Matar änder och snackar semesterplaner. Man behöver inte gå ut sent för att träffa folk, slipper fylla och det är gratis. Det här med att snacka skit med gubbarna betyder mycket för en del, säger Niklas Eriksson.

    När internet kom såg Safe6-gänget en nedgång men efterhand har nätet integrerats. På nätforum skapas klubbar för specifika träffställen ute. Det finns stora variationer i hur miljön fungerar för olika människor. En del har sex utan att säga ett ord och försvinner igen. Andra etablerar livslånga relationer med förälskelse och partnerskap eller nära vänskap.

    Hur går det egentligen till att ragga? undrar jag.

    – Det är något med blicken, säger Niklas Eriksson. Men det ser man inte alltid när det är mörkt i buskarna. Det är kroppspråket också. Och att stå kvar utan att springa undan när någon kliver in i ens privata utrymme.

    Han beskriver tre olika zoner i miljön. En yttre snacka-skit-och-mata-änderna-zon, en mellanzon där man cirkulerar runt och flirtar ickeverbalt och en inre zon där man har sex.

    De har träffat kvinnor som velat etablera ksk-mötesplatser på samma sätt men inte lyckats.

    – På vanliga uteställen efter några öl kan man »råka« hamna på toaletten tillsammans. Det gjorde tjejerna på tjejfesterna också. Men hur skulle det vara att göra det utanför ramen för det? Om man cyklar hemifrån för att leta efter sex har man släppt det där »råka«, säger Mikael Andersson.

    Våren 2013 i Stockholm har av en del börjat omnämnas som den lesbiska våren. Efter en periods torka poppade en mängd olika vattenhål för lesbiska upp. Bland annat klubben Innandömet som vill skapa en lesbisk stämning och initiativ som Lesbiskt hotellhäng där lesbiska efter annonsering på nätet träffas på mainstreamställen. Dramatikern Robin Spegel var en av de som bidrog till den lesbiska våren. Inom ramen för projektet Lesbisk Makt 2014, som hon drog igång med målet att bygga en lesbisk valstuga nästa år, har flera lesbiska mötesplatser uppstått. En av dem var lesbiska frukostar i Stockholm, dit alla som själva på något sätt kan definiera sig som lesbiska var välkomna för häng och lesbiska samtal.

    När jag stiger in i den lesbiska frukostlokalen hälsas jag välkommen och blir erbjuden att låna en lesbisk skjorta. I ett rum innanför sitter redan ett gäng utspridda runt små bord. De är klädda i rutiga skjortor, slevar i sig lesbisk havregrynsgröt och tar tuggor av hommousmackor. I bakgrunden svävar musik från en lesbisk spellista. Maud Lindström sjunger vaggviselikt att hon knappt vågar andas för att tjejen hon just har knullat med sover på hennes arm och Alix Dobkin joddlar om en lesbisk kod.

    – Jag kände att jag inte hade tillräckligt många lesbiska personer runt mig. Jag ville ha en lesbisk guru att fråga saker, som hur man gör en lesbisk relation. Någon som haft ett lesbiskt liv. Alla mina förebilder och vuxna personer var bara hetero, säger Robin Spegel.

    I projektets början kartlade hon det lesbiska Linköping och höll då en workshop på Liquid, en mötesplats för hbtq-ungdomar mellan tolv och nitton år. Jag åkte till Linköping för att besöka Liquid när de efter drygt ett års verksamhet höll öppet hus. Liquid-ungdomarna träffas en gång i veckan på Kulturhuset Arbis i en gammal biograf som har välvt djupblått tak med gulddetaljer, en stor scen och antikt inspirerade pelare. Där finns också flera mindre rum med syateljé, replokal och kafé. På Arbis drivs ungdomsverksamhet även resten av veckan. En anledning till att Liquid drogs igång var att ungdomar från Arbis uttryckt behov av en särskild hbtq-mötesplats. För att skilja Liquid från den övriga verksamheten och skapa trygghet och möjlighet till anonymitet har de en egen ingång mer i skymundan. Att Arbis är ett ställe för ungdomar generellt kan göra det lättare att komma till Liquid. Den som inte vill vara öppen med vart den går kan säga att den går till Arbis och slipper ljuga.

    När ungdomshänget Liquid skulle starta för ett år sedan undrade Emma Nilsson, verksamhetsutvecklare och Anja Persson, projektledare, hur det skulle gå men efter första träffen bara jublade de.

    Sjuttonåriga Maja berättar att fokus när man kommer till Liquid inte främst behöver vara hbtq. Det handlar mer om att kunna vara sig själv utan att det blir en grej av det. Hon hade sett uppsatta lappar om Liquid och sedan var det någon som drog med henne dit.

    – Första gången var det nervöst men inte som att man måste passa in. Både bra och dåligt nervöst. Här känner jag mig hemma. Jag känner mig obekväm på andra ställen. Här behöver man inte oroa sig för nedlåtande kommentarer. Det hjälper, även om man inte har problem.

    Många som kommer till Liquid känner inte några hbtq-ungdomar sedan innan och har ett behov av att hitta andra att identifiera sig med, säger Anja Persson, projektledare på Liquid. En vanlig dag kommer det uppemot trettio ungdomar. De har alltid gemensam samling och äter tillsammans. Ofta kommer någon utifrån och håller i aktiviteter. Under öppet-hus-kvällen är serietecknaren Sara Hansson på plats för att hålla workshop. När jag sitter med ett tag får vi i uppgift att teckna olika känslor så att de verkligen syns. Senare under kvällen väcks de där känslorna till liv när flera av ungdomarna uppträder med egen musik. Thomas och Amanda är två av dem. Femtonåriga Thomas kände ingen som var hbtq när han lite nervöst gick dit efter att ha sett lappar i skolan. Nu har han träffat sina bästa vänner på Liquid. Amanda är sexton och har varit med ända sedan Liquid startade.

    – Det har verkligen förändrat mig helt som person. När jag precis kommit ut var det jobbigt att acceptera. Nu är jag mycket mer öppen.

    Hennes bästa Liquid-minne är från ett sommarläger där Mariette Hansson från tv-programmet Idol höll workshop. Det är något även Emma Nilsson, verksamhetsutvecklare på Liquid, minns med värme.

    – Vi fick varsitt ljud och spelade på kaffekoppar och allt möjligt och så satt vi och jammade.

    Att ta sina första steg in i en hbtq-gemenskap kan vara nervöst oavsett om man är femton eller femtio. I nordvästra Skåne, bland bondgårdar och kohagar invid Hallandsåsen, hålls under första veckan i maj en av de två årliga Båstadsträffarna, som är öppna för alla transpersoner och deras anhöriga. Majoriteten av dem som deltar är MtF-transvestiter från medelåldern och uppåt.

    När jag tar en skymningspromenad i omgivningen ser jag måsar flockas efter en traktor som långsamt plöjer ner den gula stubben efter fjolårets skörd. Jorden väller färskt brun i åssluttningen. På andra åkrar spirar höstsådden skir och ljusgrön. En årstid transformeras till en annan. I Båstad finns det de som säger att transorna kommer med våren, berättar mAngelica Löwdin, som är där för femte året.

    – Första gången kände jag ingen och de frågade vem jag var. Jag berättade och de sa: du ska inte tro att du är originell. Då kände jag tillhörighet. Det var enormt.

    Om det kommer dit någon ny som är rädd att gå ut ombytt till kvinna försöker någon mer erfaren gå med, säger hon.

    – Någon som är van, så får man se att det händer ingenting. Just det här med hjärtat i halsgropen, att komma över det. Jag brukar jämföra med att hoppa från tian.

    För Anett som bor på en liten ort och där inte är öppen för någon annan än sin hustru innebär träffarna en möjlighet att vara trans flera dagar i sträck. Hon titulerar sig garderobstransa, men i Båstad har hon deltagit i High Heel Race på torget mitt inne i stan. Sprungit med tiocentimetersklackade skor under ett event med över tusen åskådare i publiken. Skulle turister hemifrån dyka upp känner de nog inte igen henne klädd som Anett, tror hon.

    På Båstadsträffen slappnar Angelica Löwdin av i solen tillsammans med Gunilla strand, Marlene och Pernilla.

    Träffarna, som är kopplade till transföreningen FPES, har hållits sedan 1997 på olika ställen i trakten. Innan dess flyttade de runt på olika mindre orter. Alexandra Fredenhof som var med redan då beskriver hur tiderna förändrats. Hon var tvungen att skriva under på att hon var heterosexuell som man, men nu är alla välkomna. Angelica Löwdin berättar om träffarnas aktiviteter med allt från småprat i solen, dagsutflykter på Bjärehalvön och galafest.

    – I morgon är det mannekänguppvisning och jag ska gå catwalk. Får man ha så roligt när man är 74 år? Ja det får man.

    På uppvisningen har de olika klädteman som »på stranden« och »på slottet« att anpassa vackra klänningar efter.

    Miljön på SLM Malmö ska ge ett spännande maskulint intryck. Längst in i lokalerna finns en sado­masochistisk del. Bild: Marie Nordin

    SLM:s (Scandinavian Leather Men) lokalavdelning i Malmö har helt andra klädkoder. I en källarlokal med nedgång från en bakgård håller de fetisch-/läderklubb för män. Presidenten Ratko visar mig runt i lokalerna som är en labyrint av gångar och smårum i svart med kamouflagemönstrade draperingar i gröna nyanser. Där finns omklädningsrum med homoerotiska bilder uppsatta på klädskåpen, videobås och en bar där det endast serveras öl eftersom det är mest manligt. Där finns pissränna, väggar med sughål i kukhöjd in mot små bås och längst in en sadomasochistisk del.

    – Det ska vara spännande, inte för kliniskt rent. Det ska spegla vår kultur med en maskulin känsla, säger Ratko.

    Han talar lyriskt om doften av läder och män i uniform, som var vad som fick honom att dras till miljön, men han tycker att det sociala är den viktigaste aspekten. Alla blir accepterade, säger han, tjock som smal, olika etniska bakgrunder och religiösa tillhörigheter. Man kan vara blind eller komma dit med färdtjänst och sitta i rullstol och de har medlemmar som är mellan arton och nittiotre år gamla. Allt fungerar så länge man är man och manlig.

    – Du måste ha en maskulin stil här. FtM:s kan komma, vi kollar inte vad någon har mellan benen, men heterotransor som tycker det är spännande är inte välkomna och som dragking kommer du inte in.

    Vad är det att vara man?

    – Tja, det är den eviga diskussionen här. Du skriker inte med falsettröst, det du ser på vanliga discon funkar inte här. Om någon inte beter sig efter normen säger man till.

    Ratko berättar att för en del är det här det första och kanske det enda stället de går till. För några handlar det om vikten av att vara anonym, att inte våga vara öppen utåt och kanske leva dubbelliv med fru och barn. Och vill man bara träffa bögar, tror han att det är enda stället. Men även könsseparatistiska oaser som SLM känner av nya vindar.

    – Läderkulturen håller på att förändras i hela Europa just nu. Det är inte lika strikt med dresscode och uppförande längre.

    Arne Nilsson kan i sin forskning se tendenser till uppdelning i två grupper bland de män som möttes i parker och vid pissoarer kring andra världskriget. »Riktiga karlar« som njöt av sexuella möten med män men inte såg det som en del av sin identitet, och »såna« som såg sig som homo och hade sex med de riktiga karlarna men inte med varandra. »Såna« hade däremot ett socialt umgänge sinsemellan. Längre fram började män som såg sig som homo i större utsträckning ha sexuella relationer med varandra. Under 1980-talet då SLM etablerades fanns ett starkt mansideal. Jag reflekterar över att även många kvinnoseparatistiska mötesplatser skapades under den tiden, kopplat till kvinnorörelsen. Enligt Arne Nilsson blev det vanligare bland män att framställa sig som maskulina för att göra sig attraktiva för andra män. Ratkos pojkvän, som deltar i samtalet på SLM, relaterar till en uppluckring av mansidealet som en anledning till dagens förändringar inom läderkulturen.

    – Nu är homosexualitet mer accepterat i samhället så man måste inte manifestera bög plus maskulin på samma sätt.

    När jag tänker tillbaka på alla de olika hbtq-mötesplatser jag själv besökt de senaste sjutton åren känns det spännande att kunna följa en historisk utveckling bara i mitt eget lilla liv. Mycket har förändrats med ökade juridiska rättigheter och större synlighet och acceptans. Men det där första steget in och hjärtat i halsgropen som Angelica Löwdin talar om är inget som kan lagstiftas bort. Lika lite som behovet att höra till, att vara delaktig, skapa mening och få förståelse.

    Print Friendly

    En kommentar till “På säker mark”

    Kommentera