host=www.tidningenkomut.se

Komut-bloggen

Kom Ut läggs på is

Kom Ut tar efter nummer 2/2013 ett utgivningsuppehåll som varar resten av året. Om och på vilket sätt tidningen återuppstår efter det är ännu oklart. Anledningen till uppehållet är RFSL:s ...

Svar på Interfems öppna brev

Med anledning av händelser vid RFSL Stockholms årsmöte publicerade Kom Ut  ett öppet brev från Interfem, adresserat till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse.  Nedan publiceras ...

Öppet brev till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse

Med anledning av händelserna vid RFSL Stockholms årsmöte har vi skickat ett öppet brev adresserad till RFSL Stockholms styrelse och RFSL:s förbundsstyrelse samt till RFSL:s tidning Kom Ut. Vi h ...

Gifta – men snart skilda åt

    ...

Sverige utvisar Karim till Uganda

vid ett återvändande". När Karim fick det andra avslaget ville han inte leva längre. Men vänner fick honom på andra tankar och han blev i stället inlagd på sjukhus, där läkaren konstatera ...
  • Toppmeny

    • Prenumerera
    • Kontakt
    • Om kom ut!
    • Taltidning
    • Blogg
    • Annons


  • Livet som informationsblad

    Namn: Lina Afvander. Ålder: 35 år brukar jag säga bara för att vänja mig. Bästa årstid: Sommaren, sommaren och sommaren. Lyssnar helst på: Nina Simone. Pratar gärna om: Att allt är föränderligt (och förändringsbart). Okänd talang: Laga mat på rester. Smultronställe: Sommarstugan på Als. Saknar i den offentliga debatten: Kontinuitet, perspektiv, humor och allvar.

    LINAS DAGBOK. Okunskapen om hiv är stor. Det intima mötet hänger på om man först orkar föreläsa ännu en gång.

    Text Lina Afvander
    Bild Jenny Afvander

    SOMMAR

    Den här sommaren har det diskuterats informationsplikt. På Pride, på världsaidskonferensen i Washington. Och som en inre monolog i mitt huvud. Det mesta borde vid det här laget vara sagt, men så läste jag kommentatorsfält under några hivdebattartiklar och insåg att det trots allt behövs lite upplysning.

    Jag brukar säga att det inte är så stor skillnad på att leva med eller utan hiv. Somrar är som somrar är mest. Man simmar likadant. Klagar på samma tråkiga väder. Men sex är inte riktigt detsamma. Det borde jag kanske kunnat räkna ut.

    2010 fanns inte så relevant vägledning att få. En kvinna som fick sitt hivbesked kunde till exempel få en broschyr från sekelskiftet: »Kvinnor, flickor, hiv och aids«, som med illustrativa bilder på stora högar med tabletter visade hur mycket medicin vissa var tvungna att ta i början av 2000-talet för att hålla hivinfektionen i schack. Det är ur ett historiskt perspektiv intressant, men för en nydiagnostiserad inte det mest upplyftande att se. I informationsbladet kan man också läsa avsnitt som: »Ska man berätta för sina barn?«. Däremot kan man inte få någon som helst information om sex. Tänk er en hivbroschyr för män som har sex med män där den viktigaste frågan är huruvida man ska röja sin hivstatus för en eventuell avkomma. Tänk er en rund fyrkant.

    För det är just sexlivet som förändras med hiv. För mig har det blivit lättare att stanna hos en partner även om det inte är sådär stormande fantastiskt som man har läst i pastellfärgade pocketböcker att det ska vara. På gott och ont är det numera lite besvärligare att kasta sig in i nya sexuella relationer. Orka informera en gång till. Det blir ju aldrig bara: »Ok, nu har vi hånglat och händerna har börjat glida in under kläderna, enligt konventionens alla regler ska vi snart idka könsligt umgänge, men innan dess vill jag bara informera om att jag har lite hiv. Kan vi fortsätta nu? Nähä, men jag har typ jättelite hiv, knappt några virus alls.«

    Informationsplikten föreskriver att man ska uppge sin hivstatus innan sex. Men i realiteten innebär det att man också får informera om smittsamhet, sexuella praktiker, risker, virusnivåer, medicinering, allmänhälsa och förväntad livslängd, trauman, stigman och mobbning samt avsaknaden av trauma, stigma och mobbning. När den föreläsningen är över, har fingrarna för länge sedan slutat pilla.

    Jag måste informera om att även för samtyckande myndiga personer är det olagligt att ha oskyddat sex. Men att jag fortfarande inte riktigt vet vad som, enligt lag, räknas som smittsamt sex. Anal- och vaginalsex har jag koll på, men oralsex? »Vid penis i mun ska man använda kondom« säger ett klargörande, utan att tänka på att det finns väldigt mycket roligt oralsex som inte involverar penisar alls. Mig veterligen har domstolarna ännu inte prövat något fittslickfall, men jag har inga ambitioner att vara den som utmanar rättsväsendets normativitet.

    I Storbritannien infördes precis nya riktlinjer för PEP-doser, det vill säga de mediciner hivnegativa kan ta när man utsatts för smittorisk. Copy paste, säger jag. Riktlinjerna gör nämligen det som svensk lagstiftning inte gör; särskiljer olika sexuella praktiker och särskiljer behandlad från obehandlad hiv. Om läkare anser att överföringsrisken är så liten att det inte behövs någon PEP-dos, kan den väl inte anses beaktansvärd i lagens mening heller? En sådan lag borde bli mer förutsägbar och rättssäker.

    Och så var det kommentatorsfälten: »Marginalisera hivpositiva ännu mer, det är enda sättet att utrota sjukdomen«, skrev någon. »Hivpositiva som inte berättar om sin smitta för sexpartners borde inte dömas för misshandel utan mord«, skrev en annan. Ytterligare en tyckte inte att det räckte utan att vi borde »låsas in för gott«, eftersom det visade att vi »inte kunde tänka klart«. Hallå! 1980-talet ringde och ville ha sin aidsskräck tillbaka.

    Debattartikeln diskuterade alltså huruvida brottsrubriceringen, för att inte ha informerat om sin hivstatus, ska vara misshandel. Vilket i andra fall är något som görs med uppsåt. Om jag nu uppsåtligen skulle vilja sprida en farlig sjukdom, kan jag bara upplysa om att jag snarare skulle försöka med mjältbrandsbakterier på posten än oskyddat hivsex. Med en välfungerande behandling är utsikterna att lyckas nämligen väldigt små. Lagen är inte bara korkad och kontraproduktiv, utan också juridiskt tveksam.

    Tänk om man kunde fylla sin informationskvot och få tillträde till den informationspliktsfria köttmarknaden. Jag kunde hålla föreläsningar i krogkön. Och informera om att den största risken att bli smittad är av någon som ännu inte vet att den har hiv. Av den som inte kan informera. Men min plikt blir aldrig fullgjord. Vid varje ny relation måste jag återigen informera. Men orka.

    Alternativet till ett liv dömt till tvåsamhet är att effektivisera detta med informerandet, genom att t.ex. skriva dagbok i tidningar. Så om du kommer fram till mig och säger: »Jag läste dig i Kom Ut« kommer jag förhoppningsfullt svara: »Ska vi gå hem till dig?«

    Print Friendly

    Kommentera