Pridehopp om framtiden

Reb med invigningstalaren Thomas Beatie backstage på Stockholm Pride 2011. Bild Karin Lenke.
REBS DAGBOK. En turbulent föreningshöst och intensiva studier håller Reb ifrån dansen.
Sensommar
Jag hann precis avsluta mina två sommarjobb innan terminen drog igång med studier och uppdraget som sammankallande för valberedningen i Stockholm Pride.
Det kan väl knappast ha undgått någon att föreningen är i ett turbulent läge, med stort ekonomiskt underskott. I skrivande stund är vi mitt inne i planeringen av nästa års festival parallellt med ackordsförhandlingar för att föreningen ska kunna överleva. En ordning som kan verka underlig, men absolut nödvändig. Om festivalplaneringen inte börjar i tid blir det ingen bra festival nästa år. Under september har vi i valberedningen träffat ett 20-tal personer för att få en bild av festivalen och styrelsen, och fler möten kommer.
Årets festival innebar ju mycket nytt där de tydligaste yttre tecknen var en öppen park i Kungsan och gratis inträde. Ur mitt perspektiv var det modiga och bra beslut av styrelsen, men resultatet kanske inte var på topp. Jag vill att Pride ska vara en öppen plats dit alla hbtq-personer kan komma och känna sig som hemma. Som många andra redan sagt var det inte Prides fel att alla besökare inte kunde axla förtroendet av en fantastisk, peppande festival dit alla skulle kunna komma. Och tyvärr blev resultatet att till exempel hbtq-ungdomar uteslöts och att många kände sig otrygga. Jag vill att föreningen ska kunna jobba vidare för att i framtiden kunna kombinera öppenheten med tryggheten och känslan av ett safe space. Det gör mig därför orolig att tänka på att föreningen kanske inte klarar ekonomin. Jag tror inte att någon annan aktör skulle kunna skapa en bättre och viktigare mötesplats för hbtq-personer och hbtq-politisk diskussion. Det är inget tvivel om att den behövs. Festivalen har funnits i 14 år, jag har varit volontär i den sedan 2005.
Höst
Jag har inte hunnit dansa i höst, utan fokuserat på Pride och skolan: en distanskurs i kriminologi och specialkurserna. Den annars på utbildningen så sällan diskuterade relationen mellan politik och juridik har varit ständigt närvarande i båda kurserna jag läst: en om europarättens påverkan på svensk statsrätt, en om exporten av (tanken om) rättsstaten (Rule of Law) till bland annat post-kon- fliktområden. Om juridik alltid hade varit så här roligt hade jag aldrig tvekat att gå utbildningen (och framförallt aldrig läst fastighetsrätt).















