Kom ut!

Queerbloggarna är en samlande kraft för Irans hbt-personer, men de för en ojämn kamp mot myndigheternas censur.

Text Shagi Ghahraman
Bild Hanna Källebo Neikter

Homo- och bisexuella män och kvinnor i Iran maskerar sina liv för alla: föräldrar, släktingar, vänner, lagen. Dag som natt, hela livet. Det är ofta enklare att erkänna för sina föräldrar och vänner att man smittats av pesten än att komma ut som homosexuell. Men internet har blivit en fristad och ett redskap för aktivism; nätet ger aktivisten tid att hinna ”försvinna” i händelse av att till exempel IP-adressen blir avslöjad.

Bloggaren Hamjensgera skriver i ett inlägg från 2008 att ”långt innan bloggar var etablerade i det iranska samhället, fanns hbt-communityt online via Yahoogrupper”, enligt honom sedan 1995. Andra bloggare bekräftar att de har sett den första gay-bloggen omkring 2001. Bloggen tillhörde en man som kallar sig Behrooz, som skrev i sitt första inlägg: I am Gay; och lite senare uppdaterade: I am Lonely.

Andra minns bloggen Epsilon Gay, från 2002, som en inspiration för dem som letade efter vägar att knyta kontakter och uttrycka sig själva. Bloggen stängdes ner strax efter att den hade öppnat, troligen för att skaparna hade blivit tipsade om att staten spårade dem. Sidan fortsatte dock att finnas kvar på nätet utan att uppdateras men togs sedan bort av myndigheter 2005 då den påstods skada moraliska värden, även om där endast fanns en lista på bloggar med beskrivning av deras innehåll.

År 2001 var början på ett decennium som kännetecknas av hårt arbete. Irans hbt-rörelse formades och växte, med outtröttliga aktivister som kämpade med utmaningen att avkriminalisera homosexualitet och att skapa social rättvisa. Av dem ansågs bloggar vara levande varelser. Deras födelse och livslängd, för tidiga död, och självmord följdes och kommenterades av andra homosexuella (framförallt manliga) bloggare.

Hbt-bloggar fungerar inte bara som alternativa mediekanaler för aktivism för mänskliga rättigheter, de används också för att forma virtuella familjer. Bloggklustren och likatänkande bloggare läser dagligen varandras texter och uppmärksammar de känslor som tas upp. Om en bloggare skriver ett inlägg om sorg, en nyligen skedd attack, uttrycker suicidala tankar och självskadebeteenden så sluter andra upp i kommentatorsfältet, ger råd, tips och erbjuder stöd. Om en bloggare inte har uppdaterat inom två veckor frågar sig alla varför och undersöker detta. Beroende på hur brådskande situationen är fortsätter frågorna och händelserna att undersökas och följas upp utanför bloggen. Alla tar plats och agerar utifrån sin position i bloggvärlden. De fyller ofta tomrummet efter familjen, ett tomrum som inte sällan uppstår i hbt-personers liv.

Under 2005 tog bloggen Link Honar initiativ till att samla de bästa hbt-bloggarna på ett och samma ställe, ett initiativ som vidareutvecklades på bloggen Khane Honar (House of Art), som samlade samtliga hbt-bloggar som lagts upp på den iranska servern blogfa. När det senare blev för osäkert att använda en server i Iran flyttade Khane Honar till Googles Blogspot. Denna blogg användes som referens, förebild och initiativtagare till aktiviteter, händelser och frågor som rörde hbt-rörelsen från 2005 till 2008. Därefter beslutade sig skaparna för att förhålla sig ”neutrala”, att inte kommentera, skapa egna aktiviteter eller kommentera andras blogginlägg. Under de senaste två åren har dock Khane Honar registrerat att över 200 hbt-bloggar tagits bort från nätet på direkt order från offentliga myndigheter. Fortfarande finns ändå över ca 300 aktiva bloggare.

Bloggar som tas bort av myndigheterna får ingen varning, vad som däremot kan dyka upp på skärmen är följande meddelande: “This weblog has been closed for one of these reasons: 1- Violating server’s code of rights. 2- By direct order of official authorities. 3- Posting immoral content or content contrary to law of the land”.

Ibland får bloggarna brev som varnar dem och uppmanar dem att sluta skriva eller ta upp vissa frågor. I vissa fall har de fått e-post som förklarar i detalj att de är under utredning och måste avsluta all omoralisk aktivitet. Denna e-post har skickats från polisen, revolutionsgardets hemsida Gerdab (som samlar information om moralbrott) eller liknande institutioner från, gmail- eller yahookonton. Även om det är känt att e-post som har skickats från någon allmän domän inte kommer direkt från institutioner eller myndigheter, utan från falanger som är relaterade till dessa, och att varningarna inte omedelbart kommer att leda till förhör eller arrestering, slutar ändå bloggarna att skriva för att förebygga en eventuell arrestering. Telefon- och internetanvändare kan spåras via telefonlinjen och näthistoriken på uppdrag av säkerhetstjänsten.

Fram till 2009 förespråkade ledande bloggare hbt-personers rättigheter genom att förklä sina åsikter i storslagen poesi. Mångas poesi samlades in och publicerades, för att sedan distribueras på Iranian Queer Library, en hemsida som distribuerar böcker av homosexuella författare och poeter. Idag är de flesta av de ledande bloggarna engagerade i sociala frågor. Andra har fått rollen som ett slags mentor för yngre bloggare genom sina råd och kommentarer och genom att förmedla kunskap om relationer till dem som inte har några förebilder i samhället.

Medan det har funnits nästan lika många transsexuella som manliga bloggare finns det få öppet lesbiska bloggar. På en lista med över 300 homosexuella män och transsexuella bloggare tillhör endast fem eller sex bloggar lesbiska.

Även om det finns aktivister utanför Iran som arbetar med hbt-rättigheter, som bland annat rapporterar om hbt-frågor till FN:s kommission för mänskliga rättigheter eller skriver engagerade texter och översättningar, så är de alla beroende av och lutar sig mot hbt-communityt i Iran. Det är de som lever med en fruktansvärd rädsla, men som ändå kämpar med all sin kraft och tar nya steg, via nätet, varje dag.

Shagi Ghahraman är ordförande för Iranian Queer Organization. Hon arbetar med att stötta hbt-flyktingar från Iran. Shagi lever i exil i Kanada och arbetar nära aktivister som verkar inifrån Iran.

Nätcensur i Iran

Infrastrukturen för nättrafiken in och ut ur Iran tillhandahålls av TCI (the Telecommunications Company of Iran).

Under TCI:s administration finns det få nätoperatörer, vilka blockerar åtkomst till politiska sidor, stötande sidor samt nyhets- och mänskliga rättighetssidor som anses vara anti-islamiska.

Ett förbud råder för sidor som Facebook, Twitter, YouTube och Rapidshare.

Användare boende i landet använder proxyservrar för att kringgå censuren.

Projektet att ta fram ett nationellt internet påbörjades 2008 och under 2012 planeras lanseringen av ”Ya Haq”, en iransk sökmotor.

Hbt-organisationer

Www.irqo.org – Iranian Queer Organization, är baserad i Toronto och värnar mänskliga och medborgerliga rättigheter för hbt-personer i Iran.

Www.irqr.net – Iranian Railroad for Queer Refugees, en internationell organisation som fokuserar på att stötta hbt-flyktingar och asylsökande från Iran.