Kom ut!

- Jag känner ett ansvar mot andra lesbiska komiker, säger Liz Carr, framgångsrik ståuppartist i Storbritannien.

Det finns lesbiska komiker som är firade, framgångsrika och öppna – i England. Moa Svan träffade några av dem och fick hopp om framtiden.

Text Moa Svan

Efter tio avsnitt med Kyss min plysch i P3 kan jag äntligen slå mig för bröstet. Jag har varit med och gjort radions första svenska lesbiska humorprogram. Ett år senare träffar jag fortfarande människor som vill berätta hur mycket de älskar programmet, eller hur de planerat sina bilresor efter vår sändningstid.

Det var sommaren 2010 och jag hade precis avslutat mitt vikariat som programledare på Morgonpasset i P3. Nya programledare får alltid ta emot taskiga kommentarer från lyssnare som inte gillar förändring, men kommentarer som ”Måste du prata om din fru hela tiden?” eller ”Håll käften med ditt dryga flatsnack” vittnade om något annat. Homofobin låg och pyrde hos flera lyssnare och några startade hatgrupper på internet. När jag själv lyssnade på P3 som tonåring var det grabbarnas kanal, nu låter det annorlunda. Det känns länge sedan Stockholm Prides dåvarande ordförande Ulrika Westerlund var med i ett av P3:s humorprogram och fick frågan om man är ”lesbisk för att man är ful, eller ful för att man är lesbisk”. Min närvaro i kanalens flaggskeppsprogram gjorde förändringen synlig.

Tyvärr är det inte alltid som radio eller tv sticker ut hakan och är modiga. Ta en titt på dagens tv-tablå. Hur många program känns som en vågad satsning, och hur många är mer eller mindre en kopia av något som redan gjorts? För att samla lite inspiration och vidga vyerna reste jag till London för att träffa lesbiska komiker, de är öppna, de är älskade och de är framgångsrika.

Stand up-artisten Clare Summerskill är mitt uppe i en solo-turné om hbt-historia Hon har flera utsålda föreställningar bakom sig där hon gör lesbiska monologer, sjunger låtar och driver med både homosar, bin och transpersoner. På ett hbtq-café i Londons Soho berättar hon om sitt arbete.

- Det finns en frihet i att skämta om t.ex. homo-kampen på 1970-talet. Det går inte att jämföra med det som andra komiker gör och då kan jag göra på mitt eget sätt.

Clare Summerskill

Clare har varit aktiv i humorbranschen i nästan tjugo år. Hon har tröttnat på stand-up-klubbar där man måste kämpa om uppmärksamheten när folk springer fram och tillbaka till baren. Hon vill ha en sittande publik som lyssnar utan att dricka öl. Med egna shower och utsålda hus slipper man också att arrangören ber en att inte dra så mycket flatskämt.

Snacken med arrangörer är något komikern Liz Carr haft flera gånger. Liz har gästat tv-shower, gjort radio på internet, skrivit kolumner, och gästat många humorklubbar. Under de drygt sex år som Liz Carr kört stand-up-comedy, har hon hunnit med närmare 500 gig.

- Om jag har en dålig dag, eller gör ett dåligt gig kan den som bokat mig föreslå att jag ska ta bort mina lesbiska skämt, eller skämten om att ha en funktionsnedsättning. En gång körde jag stand-up på Comedy Store, en anrik Londonbaserad humorklubb. Det var en dålig kväll, men personen som bokat mig trodde det berodde på skämten om att ha funktionsnedsättning, att de gjorde publiken obekväm! Men samma skämt hade ju funkat jättebra de sex tidigare föreställningarna, berättar Liz.

Att det skulle hända heterosexuella manliga motsvarigheter känns högst osannolikt. ”Hörru du Schyffert, de där skämten om din fru, jag vet inte om folk kan relatera till det.” Inte heller leder en vit heteromans dåliga kväll till att andra vita heteromän blir avstängda på obestämd framtid.

- Jag känner ett ansvar mot andra lesbiska komiker. Om jag inte gör bra ifrån mig kan det hända att arrangören tänker ”jaha, nu har vi testat en flata och det funkade inte.”, säger Liz.

Liz Carr började sin karriär i Abnormally Funny, en grupp komiker som hade någon form av funktionsnedsättning. Då hade hon en pojkvän, men två år efter starten träffade hon en tjej och blev döförälskad.

Liz Carr har också varit med och grundat Nasty Girls – en komedigrupp med kvinnor med funktionsnedsättning.

- Jag var jättesugen på att prata om min nya relation så jag tänkte inte alls på hur det skulle påverka min karriär. Publiken blir ju chockad när de ser mig och börjar fundera på om de kan identifiera sig med mig, de lesbiska skämten blev ytterligare en chock.

Men enligt Liz är det en fördel att sticka ut i en humorbransch som mestadels består av heterokillar i 20-årsåldern. De blir lätt anonyma medan man kommer ihåg flatan i rullstol.

- Det värsta jag vet är killar som skämtar om sin kuk. ”Jag onanerade och morsan kom in”. De är inte roliga! Jag gillar att skämta om sex, men man måste komma ihåg att inte använda stereotyper eller bara vara grov i mun. Det måste vara intelligent också.

Susan Calman och Zoe Lyons är två andra lesbiska brittiska komiker det går jättebra för just nu. De är med i populära tv-program och hörs på den creddiga BBC-kanalen Radio 4.

- De kan vara öppna, men de får inte prata för mycket om det. Då skulle de inte bli bokade, säger Clare. Det är OK att vara flata, men det är inte OK att ha för mycket lesbiskt material. Själv är jag inte så intresserad av en stor kommersiell framgång så jag fortsätter att göra grejer om lesbiska och gays. Så länge jag fyller teatersalonger och får skämta om hbt-frågor är jag nöjd.

Att Clare är nöjd ger mig hopp. Att Liz, precis som jag själv, stött på kommentarer från arrangörer om att ens material är för radikalt ger mig hopp. De har mött samma motstånd i England som i Sverige men samtidigt kommit längre. Jag tror att vi även i Sverige snart får se lesbiska komiker göra humorprogram på tv. Tro mig, jag ska definitivt göra mitt bästa för att se till att det händer.

Liz Carrs tips till dig som vill börja med stand-up:

1. Allt blir inte toppen, och det är helt okej!
2. Var inte rädd för att vara öppen med vem du är.
3. Förvänta dig inte omedelbar succé.
4. Om 500 personer ser dig uppträda och en inte gillar det du gör, tänk då på
de andra 499 som var där.
5. Du är inte en dålig komiker bara för att du får dålig respons.