Kom ut!

Text Trifa Shakely
Bild Anna Giertz

Med flykting avses, enligt 1951 års flyktingkonvention, en person som befinner sig utanför sitt land, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Enligt svensk lag gäller detta oberoende av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse av enskilda.

Haven gav sig ut på äventyr, lämnade skeppen övergivna på stranden.

Under den trötta eftermiddagssolen rider du på de salta vågorna och reser, din skugga spökar fortfarande överallt på stadens skändade gator, ditt rop ekar tvivlande på Guds existens från alla trasiga öppningar som en gång var fönster.

En spådam hade sett ditt öde i kaffesumpens mörka djup, i din handflatas krokiga vägar, i din febriga panna.

“Kära barn: I ditt liv finns det en kvinna vars ögon är gudarnas magiska verk, vars vilda hår reser sig över världens alla hörn. En kvinna vars skratt är melodier och sång och vars mun är av äkta rubin, vars skönhet hjärtat begär, vars dansande gång öppnar alla ingångar till de förbjudna landskapen av lust.”

Du teg när flygplanet skrämde staden, när tystnaden infann sig och döden var ett faktum.

Du väntade och teg, hon var ditt kall. Inget gick att avslöja, inga sånger sjöng ut dina känslor. Poesin fick bevara det hemliga. Döden kurade i varje gathörn, för öron kunde höra, tungor kunde skvallra och hennes liv låg i dina händer, så du teg. Du såg bara på när barnen förvandlades till människopuder flygandes med landminornas skärvor i luften, när flaggorna byttes ut och staden ännu låg våldtagen under solen, tröstad av kvinnor i svart och lera. Ingen kom åt dig, du var inte inblandad.

“Och du kommer att lida, dina smärtor kommer att tvinga dig till underkastelse och skam, du kommer att leta upp henne i vågornas turkosa glimt och i städernas sömniga likgiltighet. Kära barn, ditt livs berättelse är skriven med tårar. Ur dina sorger kommer frön och ur dem kommer träd och grönskande skog att växa, från djupet av din smärta fram till världens slut,” sade spågumman.

Jag blev kär och jag blev tokig av kärleken och ur min kärlek kom lidandet och tystnaden. Hon var helt utom räckhåll; grannflickan, vägg i vägg. Och jag ville så gärna doppa mina fingrar i svärtan i hennes hår, om så bara en gång innan döden hann ifatt oss, få öppna hennes flätor i lugnet, smaka på hennes skratt, drunkna i hennes ögon.

Så jag reste iväg.

Inte av krigen trött inte av döden skrämd inte av törsten uttorkad. Inte av sorger nedbruten.

Oberörd genom alla begravningar, alla kroppsdelar, all hunger. Jag angav mina vänner i förhören, anmälde mig frivilligt till alla stridens sidor.  Jag höll kvar henne inom mig som en skatt, lät mig överleva genom allt. Hon gav mig ett namn, hon gav mig tystnaden och gav mig väntan.

Mina kollegor på sjukhuset tror fortfarande att jag lider av apati.

Jag packade våra kärleksgåvor i min ryggsäck: Ett rött hårband, en sval vindpust som bär våra viskningar, och en äkta stjärna fallen ur explosionernas fest över staden.

Så du gav dig i väg?
Jag gav mig i väg.

Farväl, sa du, farväl och på återseende. Och vinkade som i att vi ses snart. Som att jag kommer att återvända. Som att glöm mig inte.

Du som söker asyl måste berätta för Migrationsverket vem du är. Det är ditt ansvar att styrka din identitet. Hur väl du gör det kommer att ha betydelse för dig under lång tid framåt, till exempel när du ska skaffa ett svenskt ID-kort, öppna ett bankkonto, söka medborgarskap och svenskt pass eller få rätt till pension.

Allt jag har är en bild av skeppens dammiga skrov i solens hetta, stadens ruiner och vinden som bär mig. Och min ryggsäck, lysande av den fallna stjärnan. Min existens deklarerar jag genom att nämna min älskades namn och min kärlek som för alltid ska leva.

Ett beslut om att avslå din ansökan om asyl betyder att du inte har rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Du har rätt att nöjdförklara dig eller överklaga beslutet, men du bör planera för ett återvändande även om du överklagar.

Så du började omformulera dig. Det fanns jurister som skulle justera din historia, rationella människor som kunde ta bort onödiga detaljer ur din berättelse. Göra den trovärdig, sann och begriplig.

Ja det blev ett brev som jag inte förstod, för saknaden fanns fortfarande kvar fast snön hade förfrusit hettan i min kärlek, jag hade blivit av med mina minnen, blivit av med mitt namn och färgen på mina ögon. Mina historier hade barskrapats. Vinden och haven och bergen som jag besteg fick inte plats under resans återskapande. Spågummans saga ströks i sista versionen av överklaganden som skulle lämnas in tre veckor efter beslut om avslag. Vi gjorde om allt. Skrev mekaniskt om kriget, antalet handgranater över taket, om faderns död och syskonens försvinnande, tid och datum. Jag blev mer och mer naken, blev av med allt och började förändras. Juristen blev nöjd till slut, de skickade in papperna i tid.

Men saknaden hade du kvar?
Saknaden hade jag kvar.

Och jag hade lärt mig tiga om förälskelsens alla detaljer, om alla värdefulla element som sagan – min flykthistoria – utgjordes av.

När Migrationsverkets avvisnings- eller utvisningsbeslut blivit fastställt efter domstolsprövning betyder det att beslutet vunnit laga kraft och att du måste lämna Sverige. Du ansvarar själv för att lämna landet och att vid behov ta fram resehandlingar och planera för din resa.

Allt detta är mig totalt likgiltigt nu.
Att återvända stanna att gömma att vara inte vara.

Mitt namn har jag glömt och en ny identitet som inte är jag har blivit fastställd. Mina fingeravtryck lämnar spår vid varje gräns jag korsar, i mig fanns ett ljus som jag inte finner, och alla jasmindoftande mörka gränder som en gång i tiden utgjorde platsen för min saknad ersätts av taggtrådar, kartor och stämplar.

Vem ska möta mig nu på den ensamma stranden utan hav, när de inte ville bära mig fattig från min förflutna och tom på all glöd. Vem skulle vilja ha mig i sin famn när min kropp inte längre är min – urvattnad är spådamens berättelse!

Ur min smärta växer inte ens tårar på Migrationsverkets handläggare.

Jag vet orden i den sista avskedsceremonins sega stund:
låt oss prova: Mig kommer du alltid att minnas, dig kommer jag att glömma.

Farväl.
Farväl!

FOTNOT: Spågummans berättelser är en fri tolkning av dikten Framtidsberätterskan (The Fortune Teller), av den syriska poeten Nizar Qabbani.

Trifa Shakely är initiativtagare till kampanjen Ain’t I a woman: för papperslösa kvinnors rätt till skydd. Hon är även chefredaktör på tidskriften Bang.