Kom ut!

David Kato. Bild: Mathilda Piel

Mathilda Piehl sörjer sin vän, aktivisten David Kato, som mördades i sitt hem utanför den ugandiska huvudstaden Kampala, den 26 januari 2011.

Så kom det då till slut, samtalet från Uganda mitt i natten. Jag visste att det skulle hända förr eller senare, men jag trodde inte att det skulle gälla dig David. Jag trodde att det skulle vara du som ringde om någon annan.

För några år sedan berättade du en historia om våra vänner, Victor och Kasha, och om hur polisen slagit Victor och att Kasha då kastat sig in i slagsmålet för att med sin kropp skydda honom. Kasha avbröt historien du berättade med att kalla dig fegis. ”David, vad gjorde han? Jo, sprang och ringde Amnesty”. Du protesterade inte. Du var den som ringde efter hjälp. Du var alltid så orolig för dem.

Ofta var du rädd, greppade aldrig riktigt det här med att människor kunde vara homofobiska, det skrämde dig. Liten och spenslig, känslig och nästan barnsligt kärleksfull. Medan Kasha och Victor intog fronten höll du dig i bakgrunden, såg till att serva dem som utsatte sig för de mest påtagliga riskerna.

Du har hållit mig i handen så många gånger att jag fortfarande känner värmen från dina fingrar. Du har tagit hand om mig när jag varit i Uganda, funnits vid min sida dygnet runt. När min bror reste till Kampala var du såklart den som hämtade honom vid flygplatsen. Nu har jag så många samtal att ringa, inte bara till vänner i rörelsen, utan också till grannarna vid min stuga, stora delar av min familj, barndomskompisar, alla som träffat dig sedan vi blev del av varandras liv. Att ha dig där handlade inte om några puffar på Facebook, att vara vän med dig var på riktigt.

Du drömde om barn, hus på landet, om att lära dig att rida (minst en gång i veckan hörde du av dig för att kontrollera att min häst mådde bra). Ändå befann du dig ofta nära skottlinjen. En ugandisk bög, utan möjlighet att leva i garderoben, därför tvingad till att ta ställning. Och ställning tog du. Fast du erkände att du var feg sålde du aldrig dina åsikter. Många andra har gjort det runt omkring dig: för pengar lämnat namnet på sina bästa vänner till media eller polis eller gjort en helomvändning och anslutit sig till radikala kristna grupper, blivit ex-gays. Men du stod alltid för den du var, och det där huset på landet du till slut byggde blev en tillflykt för kuchus som jagats ut ur sina byar.

Men du var rädd. Vid ett samtal som jag modererade med dig och Kasha i Stockholm 2009 fick ni frågan från publiken vad ni skulle göra om lagförslaget om dödsstraff gick igenom i Uganda. Kasha svarade att hon skulle offra sitt liv för kampen. Du sa ”en bra aktivist är en levande aktivist, jag skulle lämna Uganda”.

Så blev det hon som ringde och berättade att du blivit brutalt mördad.

Du måste ha varit så fruktansvärt rädd. Jag går igenom det om och om igen i huvudet, om nätterna, hur vedervärdigt skräckslagen du måste ha varit. Jag är säker på att du inte slog tillbaka, jag tror att du fick den värsta död av alla. På grund av vad? Att du var bög, att du blev outad i tidningarna, att du levde i Uganda, att du inte kunde dölja vem du var?

David Kato, 2010. Bild: Karin Lenke

David, du har lärt mig om verklig solidaritet, om hur det är att leva i ett land som Uganda och tyvärr också om hur det är att leva i ständig rädsla. Du lärde mig också något värdefullt om mig själv och mitt eget land. I samtal med min farmor ställde du frågor som jag själv aldrig vågat eller kommit mig för att ställa. Tack vare dig vet jag nu något om hur det har varit att vara kvinna i Sverige under de senaste 90 åren, om feministiska gamla tanter och om hur hbt-frågan hanterats i min egen familj.

David, kan du förstå hur modig du var? Att kalla dig fegis var fel, men visst var du rädd. I slutänden var du ändå en av de modigaste jag någonsin träffat, inte högljutt och provocerande, men lågmält och envist.

Det var viktigt för dig att din familj skulle förstå att du inte var ensam, att det fanns människor som stöttade dig. Vi har tryckt ihop oss på moped för att komma hem till din mamma långt ut på landet bara för att visa henne att du inte var ensam. Suttit tysta och blivit utfrågade av bypastorn på din mammas golv. Vi har besökt din tvillingbror och vi har besökt din mormor och moster. Ofta pratade du om prominenta människor som korsat din väg, alltid har du höjt upp dina vänner och andra och satt dem på piedestaler. Aldrig skrutit eller framhävt dig själv. Villigt erkänt att du inte är en frontfigur, villigt bett andra om råd och överlåtit äran för framgångar i kampen du lika gärna själv kunnat slå dig på bröstet för.

Men David, president Obama har uttalat sig om din död, han har fördömt dem som orsakat den och kallat dig hjälte. David, hela världen sörjer dig. När bilderna från dina sista timmar hemsöker mig tänker jag på president Obamas uttalande från Vita Huset. Om du hade vetat om det hade du antagligen tuppat av. Det ger faktiskt tröst, att så många människor sörjer dig och ger dig erkännande för den du var. En hjälte David. Du visade dig vara en högst ovanligt fantastisk person som vågade ge alla andra bögar i Uganda och hela världen ett ansikte.

Mathilda Piehl är föräldraledig chefredaktör på Kom Ut, och gjorde 2008 den prisbelönta filmen The Kuchus of Uganda om den ugandiska hbt-rörelsen.

Uthängningen i tidningen Rolling Stone, 9 september 2010. David Kato på förstasidan.

Mordet på David Kato

David Kato mördades i sitt hem i Kampala, Uganda den 26 januari 2011. Mordet sände chockvågor genom den globala hbt-rörelsen, där David var en välkänd aktivist och för många även en personlig vän. Ledare i flera länder fördömde mordet, däribland Barack Obama, EU-parlamentet och den anglikanska kyrkans ärkebiskop samt ett stort antal människorättsorganisationer.

David var en av tre aktivister som gick till domstol efter att i höstas ha blivit uthängda med namn och bild i den ugandiska tidningen Rolling Stone, med rubriken »Hang them!«. Den 1 januari kom domslutet som gav aktivisterna rätt. Situationen för hbt-personer i Uganda är svår, inte minst sedan det lagförslag som lades 2008 med målet att införa dödsstraff för vissa homosexuella handlingar. Lagen har ännu inte gått igenom i parlamentet.