Motarbetad stolthet
Bild Anna Wahlgren
För Ivana Vukadinovic berättar queeraktivisten Boban Stojanovic, 32, om hur det är att leva som en av Serbiens tio öppet homosexuella i huvudstaden Belgrad.
”Jag är en av Serbiens tio öppet homosexuella. Jag har aldrig sett någon vits med att vara tyst och skämmas för den jag är. Sedan början av 2000-talet har jag kämpat för homosexuellas rättigheter. I höstas genomfördes Serbiens första Prideparad. Att stå där omringad av tusentals motdemonstranter och poliser kändes helt overkligt. 72 procent av alla i Belgrad ville inte ha någon Prideparad så genomförandet är ett steg i rätt riktning. Folk i Serbien är mer homofobiska nu än vad de var på 80- och 90-talet. Det beror främst på alla krig. Innan krigen fanns det till och med mötesplatser för transvestiter som träffades relativt öppet.
Det är svårt att gå emot strömmen i Belgrad i dag, en stad där alla ser ut att tillhöra samma armé. Det annorlunda lever inte kvar länge. Jag bor här tillsammans med min pojkvän Adam som jag varit ihop med i sex år. Jag skulle aldrig kunna gå hand i hand med min pojkvän öppet, vi skulle få stryk eller utsättas för hot. När jag och Adam deltog i hbt-arrangemanget OutGames i Köpenhamn visste vi inte riktigt hur vi skulle bete oss. Folk var helt galna där, levde verkligen ut och var öppna med sin sexuella läggning. Eftersom vi inte är vana vid det betedde vi oss ganska fumligt och det kändes konstigt att kunna hålla honom i handen. Det kommer dröja många år innan Serbien är så öppet.”
Boban Stojanovic, 32, är queeraktivist i Serbiens huvudstad Belgrad och en av hbt-rörelsens nyckelpersoner. Han studerar maskulinitet och drömmer om att bo i Sydafrika.
