En dag med Ohlsson
Birgitta Ohlsson
Bild Zaira Perdigon
Kom Ut följde med Birgitta Ohlsson när hon som nybliven EU-minister besökte Litauen, för att på hög nivå agera mot den nystiftade anti-homolagen.
Text Karin Lenke
06.00 Väckarklockan ringer på hotellet i Riga, Lettland, där EU-ministern tillbringat gårdagen med att diskutera organiserad brottslighet med lettiska politiker och organisationer. Dagen som just har börjat ska ägnas åt värderingar och det är främst hbt-personers rättigheter som står i fokus. Bara några dagar innan har den lag trätt i kraft som förbjuder spridning av »positiv information « om homosexualitet till ungdomar. Än så länge vet ingen riktigt vad lagen får för konsekvenser, men det är många med Birgitta Ohlsson som ser lagen som en allvarlig inskränkning av mänskliga rättigheter.
07.40 EU-ministern och den svenska delegationen åker med poliseskort mot flygplatsen för avfärd mot Vilnius, Litauen. Birgitta åker diplomatbil tillsammans med svenska ambassadens representant, som är med för att ta det formella avskedet. Ingen säkerhetskontroll behövs och bilen kan köra hela vägen fram till det väntande flygplanet.
08.12 Försvarsmaktens transportplan lyfter mot Vilnius. Flygvärdinnan, som under färden serverar fruktbricka och kaffe ur pumptermos, är även planets tekniker och iförd oljefläckig overall. Birgitta utnyttjar flygtiden till en tupplur.
09.05 Välkomnas av ambassadören
Bild Karin Lenke
09.05 På flygplatsen i Vilnius står den svenska ambassadören beredd att hälsa välkommen. Birgitta kliver in i bilen i sina vinterkängor, men kommer snabbt på att hon behöver sina mer ändamålsenliga finskor med klack vid ankomsten till ambassaden. Pressekreteraren skyndar till undsättning och letar snabbt fram Birgittas väska i följebilen och rotar fram skorna.
09.32 På ambassaden diskuteras dagens program och vilken strategi som är bäst i de kommande mötena med tre olika litauiska ministrar. På samtliga möten kommer den svenska EU-ministern att ta upp morallagen som trätt i kraft bara ett par dagar tidigare. – Vi sparar hbt-frågorna till sist, annars låser vi förhandlingarna, sammanfattar Birgitta. Ambassadören talar om en möjlig ingång, Litauens regering är intresserad av »branding « – att vårda och stärka landets varumärke i världen. Homofobisk lagstiftning är inte till nytta för Litauens internationella rykte, det kan man ta upp med ministrarna.
10.50 Ut i snöyran
Bild Karin Lenke
09.50 Avfärd mot utrikesministeriet. Möten med utrikesministern och EU-ministern. Delegationen är både hoppfull och nedslagen efteråt.
Trots att Birgitta Ohlsson bara hunnit vara minister i en månad vid tidpunkten för Litauenresan har hon redan hunnit träffa några litauiska ministrar. – Det är alltid bra att ha träffats tidigare. En första »icebreaker« är nödvändig om man ska kunna föra fram kritik och tas seriöst, säger hon. Det är inte helt självklart att ta upp inhemsk lagstiftning på ett möte med en utrikesminister, men det är väntat och de litauiska svaren är till en början förberedda. Den svenska delegationen ställer frågan om vad som händer om en hbt-organisation anordnar ett informationsmöte på en skola, kan de då bli anmälda? Ingen av de litauiska politikerna har något bra svar på den frågan. »Det är inte meningen att den ska användas så« eller »det är helt ok att informera, men inte att rekrytera«, låter det.
11.48 Den svenska ambassaden ligger i hjärtat av Vilnius historiska kvarter. Ett nedgånget, rivningsfärdigt hus har renoverats, bokstavligen från topp till tå, och är nu ett trivsamt och vackert residens åt den svenska ambassadören. Här väntar litauiska journalister på att få en pratstund med Birgitta. En journalist ställer frågan om Birgitta skulle driva frågan att införa könsneutralt äktenskap i Litauen. Birgitta svarar diplomatiskt:
– Det får politikerna i Litauen avgöra, förhoppningsvis kan de bli inspirerade av länder som har en mer öppen inställning.
12.37 Lunch på ambassaden
Bild Karin Lenke
12.37 Birgitta och hennes kollegor har bjudit in litauiska människorättsorganisationer att närvara vid lunchen på ambassaden. Alla får i tur och ordning presentera sig, sedan samtalar hela bordet om Litauens historia och framtid.
13.55 En välbehövlig paus, Birgitta kollar mobilerna.
14.30 Möte på justitieministeriet. Klackskorna åker på trots att det är halt ute och pressekreteraren glöms i all hast kvar på ambassaden. I följebilen skämtas det om att Birgitta redan gör som gubbarna: inte väntar på någon. Pressekreteraren behöver inte lida någon nöd, utan hämtas snart upp av en chaufför och körs till ministeriet.
15.40 Det europeiska jämställdhetsinstitutet har precis startat sin verksamhet och lokalerna ekar tomma. Chefen Virginija Langbakk berättar att man snart kommer att ha över 25 anställda, alla på uppdrag av EU, för att föra jämställdhetsfrågorna framåt. Birgitta ställer nyfikna frågor och verkar inte låta sig bekommas av det intensiva schemat.
16.30 En kollega får ta väskan
Bild Karin Lenke
16.30 Den sista programpunkten i Vilnius är ett besök på Folkmordsmuséet. En kollega får bära Birgittas färgglada väska under rundturen. Guiden tar den svenska gruppen ner i källaren som inrymt både Gestapos och KGB:s fängelse, tortyrceller och ett rum avsett för arkebuseringar.
17.50 Tillbaka på ambassaden serveras en lätt middag. Ambassadören tackar för sig och följer delegationen ut till den väntande bilen.
19.26 Planet mot Warszawa lyfter. Det är femte gången på fem dagar som EU-ministern och hennes stab flyger.
21.30 Ankomst till Warszawa, direkt till hotellet.
00.00 Birgitta släcker lampan.
Var kommer ditt engagemang ifrån?
– Jag kände ingen som var homosexuell förrän jag kom upp i gymnasiet. Ändå hade jag starka åsikter om lika rättigheter redan som barn, det tror jag har att göra med mina liberala och politiskt intresserade föräldrar. Jag kommer ihåg när jag stötte på min första hbt-person, det var en karaktär i tv-serien Dynastin som hette Steven. Jag minns att jag tyckte synd om honom för att han blev tvungen att träffa tjejer mot sin vilja. Sen blev jag aktiv i Folkpartiet och då utökades engagemanget från basfrågor som äktenskap och adoption till att omfatta t.ex. surrogatmödraskap.
Varför är surrogatmödraskap en viktig fråga?
– Därför att verkligheten har sprungit förbi lagstiftningen. Redan idag kommer barn i Sverige till på detta sätt. Jag känner minst tre killar som utforskar möjligheten att skaffa barn med hjälp av surrogatmamma i Indien. Det är klart att de hellre hade gjort det på hemmaplan. Jag tror att lagstiftningen kommer att ändras. Först kommer kvinnor tillåtas att föda barn åt andra inom familjen och sedan kommer kvinnor att kunna föda barn åt andra utan ersättning, även om de inte känner varandra sedan tidigare. Till slut kommer vi att tillåta surrogatmödraskap med pengar inblandade. Själv tycker jag att den som ställer upp som surrogatmoder ska få ersättning. Det viktigaste är att det regleras för barnens och surrogatmammans skull. Ett första steg är en utredning som vi i Folkpartiet driver.
Vad säger du till dem som säger att man gör barn till handelsvaror?
– Det håller jag inte alls med om, då skulle man ju på samma grunder kunna ifrågasätta provrörsbefruktning med donerade ägg/spermier och adoption.
Hade du själv velat ha barn med hjälp av en surrogatmoder?
– Bra och svår fråga. Nu väntar vi ju vårt biologiska barn, jag och min man. Men jag har aldrig haft någon stark önskan att få egna biologiska barn. Jag har flera kusiner som är adopterade, och därför har jag tänkt mycket på att jag skulle kunna tänka mig att adoptera. Däremot surrogatlösningen har jag inte tänkt på personligen.
Hur är det att sitta i samma regering som Göran Hägglund, som t.ex. tycker att barn mår bäst av en mamma och en pappa?
– Ja, där har vi ju totalt olika åsikter. Och även om KD skiljer sig från övriga partier, så är det inte deras politiska syn som har segrat. Vi har fått igenom saker, som äktenskapet till exempel…
…det tog ju rätt lång tid, var det inte just för att KD förhalade?
– Jo, men nu har vi det. Man får komma ihåg att det är en liten del av svenska folket som är värdekonservativt.
Men nu ska du ju samarbeta med några som representerar just den här lilla delen av folket.
– Ja, men i moralfrågor är KD ändå väldigt isolerade. De rättigheter vi har i Sverige är här för att stanna, det går inte att backa nu. Kan du känna att du skulle vilja skicka Göran Hägglund och hans gäng på en kurs i hbt-kompetens?
– Det skulle man ju vilja göra med många politiker, inte bara dem. Det är klart att det finns många skeptiker.
Din graviditet blev outad i media, hur kändes det?
– Det kändes olustigt. Framförallt för att det var så många som inte visste. Mina närmaste hade ju förstås fått veta, men långtifrån alla mina partikollegor i riksdagen till exempel, och det var släktingar och vänner som blev sura för att de fick läsa om detta i tidningen istället för att höra det från mig. Många blev tagna på sängen av det. Diskussionen som väcktes sedan – om det var bra eller dåligt att jag som gravid blev utnämnd till minister – är sorglig men viktig. Bland mina 26 kollegor som är EU-ministrar är det bara en till som är kvinna. EU är ganska mycket av en gubbklubb i stort. Angela Merkel är nu den enda kvinnan som leder en regering i Europa. Är det inte sorgligt?
Hoppas du sitta kvar som EU-minister även efter valet?
– Först ska Alliansen vinna valet, sedan hoppas jag få sitta kvar som minister i en eller annan form. Jag trivs bäst när jag får jobba med internationella frågor, där går det också alltid att få in mina hjärtefrågor, som bland annat feminism och hbt. 
