Mönster för revolutionerande arbetsplats
Textilkooperativet Nadia Echazú är döpt efter den argentinska transaktivisten med samma namn som dog i aids 2004. Organisationen ALITT har pu- blicerat boken Cumbia, copeteo y lagrimas, som beskriver trans- personers vardag och presente- rar enkäter och undersökningar. Där kan man bland annat läsa att 91 % av de tillfrågade har blivit utsatta för någon form av våld, 86 % har utsatts för polisvåld eller maktmissbruk i samband med poliskontakt och 88 % har opererat eller modifierat sin kropp på något sätt.
I en sliten fabriksbyggnad, i utkanten av ett bostadsområde i Buenos Aires-förorten Avellaneda, huserar kooperativet Nadia Echazú – världens första textilkooperativ drivet av transpersoner. Efter att ha blivit insläppta genom den anonyma porten kommer vi upp på kontoret där ordföranden, Lohana Berkins, sitter bakom en dator och skriver samtidigt som hon pratar i telefon och försöker hålla försommarhettan borta med hjälp av fläktar och vidöppet fönster. En våning upp jobbar ett tjugotal personer med att rita mönster, klippa tyger, sy och stryka.
Text Clara Lee Lundberg
Bild Luciana Passerini
I ett land där majoriteten av alla transvestiter och transsexuella försörjer sig på prostitution och många befinner sig helt utan för det sociala systemet, innebär den här arbetsplatsen en mindre revolution. I november 2006 blev organisationen Asociación Lucha por la Identidad Travesti y Transexual (ALITT), efter att ha kämpat i fyra år, äntligen juridiskt godkänd. I samband med detta föddes idén att starta kooperativet – ett konkret sätt att generera arbete som inte är relaterat till prostitution och en möjlighet att lära sig ett annat yrke.
– Inom hbt-rörelsen är vi den fattigaste och mest utsatta gruppen, bland annat därför att vi i vår fysiska uppenbarelse så tydligt avviker från normen. Som gay kan man välja när man vill visa sin identitet eller inte, det kan inte vi. Detta i kombination med diskriminering och homofobi gör det väldigt svårt för oss att få jobb. Det är väldigt få företag som anställer transsexuella och transvestiter. Stigmat som transpersoner lider av idag handlar också om perversa föreställningar som kopplar vår transvestism till prostitution eller sexualitet, säger Lohana Berkins. Textilkooperativet har varit framgångsrikt ända sedan starten för knappt två år sedan och man sysselsätter för tillfället över trettio personer som utbildas i skrädderi, mönsterritning, bokföring och försäljning.
Planer på utökning för att kunna ta emot fler medlemmar finns och intresset från media och allmänhet har varit stort och bidragit till den ökade efterfrågan på kooperativets produkter. Dock var det inte helt lätt till en början att få samarbetet att fungera: – Vi är i och för sig vana eftersom vi bor 40 transvestiter på ett och samma hotell, jobbar i samma gathörn och hamnar i samma häkte. Jag visste att det skulle uppstå konflikter – det var oundvikligt men inte oöverstigligt. Det som har varit svårast hittills är att få till förändringar i attityder och beteenden. Många av oss har lärt oss gatans regler där det gäller att vara snabb, hård, kaxig och inte visa känslor eller ödmjukhet. Sådant tar tid att vänja sig av med, fortsätter Lohana. En annan av kooperativets medlemmar, som har varit med från starten och som jobbar med administration och marknadsföring, är Norma Beatriz Gilardi.
– Det har varit en lång väg hit från det att vi fick symaskinerna till att bilda kooperativet – med allt vad det innebär av organisation och byråkrati. För många var det dessutom första gången som de fick ett jobb med arbetstider att passa och uppgifter att utföra, men det går bättre för varje dag och just nu håller vi på att förbereda vår första modevisning! Var och en ska sy en egen aftonklänning och en lite enklare dräkt och visa sina plagg. Vi var pionjärer när vi började för några år sedan, men nu har det startats fler kooperativ runtom i landet som vi har kontakt med. Det är väldigt kul att vi har inspirerat andra att göra samma sak. 
